Allt som vi anar

Man kan inte avge några löften. Inte låta sig bindas. Man måste vara fri när man skapar. Man måste vara fri att leva. Fri att låta tiden och tingen tala genom ens själ. Även om det orsakar en själv den största smärtan. Så binds friheten till livet och ensamma poeter skriver de ord och glosor som färgar himlar och jord. Av oroliga ordbrukare plöjs tillvarons gudsgåta ner i svärtan. Av johannesörtens blad kokas det vi tröstar oss med. För allt som vi anar och det lilla vi vet. Besserwissrarna veta som vanligt bäst. Även om det är skillnad på tro och vetskap. För att inte tala om vetenskapen som håller hov. Poeten äter morotskaka och snor från sin granne. Ett ord han råkar höra, en rad han råkar se. Så undras var Kafka får allt ifrån. Ingen får för sig att undersöka verkligheten, därtill är vi alldeles för självsäkra. Så steks falukorvarna i vår förgrisade värld. Kristi kött har vi verkligen tagit till oss. I sanning är det få som bryr sig. Den varseblivande människan frågar inte natten och inte himlen heller. Men det krävs en kanal om man ska åka gondol…

Göran Wassby