På Arbeitsförmedlingen...

En man stiger in genom Arbeitsförmedlingens svängdörr. Han tittar sig omkring och tar en nummerlapp innan han förgäves tittar sig om efter någonstans att sitta. Överallt i rummet står det människor. Som i väntan. Han frågar försynt en annan väntande man om varför.

- Det är nya direktiv. Vi ska stå till Arbeitsmarknadens förfogande och då duger det inte att sitta!

- Aha, jag förstår.

Tiden släpar sig fram. Då klockan blivit kvart över tre blir det äntligen hans tur. Och han går fram till handläggaren.

- Och vad vill ni jobba med?

- Jag vill jobba med människor. Det har jag gjort förut, säger mannen och sträcker fram en tummad CV till handläggaren.

- Så ni är läkare. Uhm, det var inte dåligt! Har jobbat i Polen, ser jag. Och tycker om utmaningar. Och även logistik har ni jobbat med. Det ska nog inte bli några problem. Det här. Vad sa ni att ni hette? Engellau?

- Nej. Mengele, Josef.

- Vilka referenser! Jo jag tackar jag. Heydrich, Himmler, Hitler, Adelsohn, Bohman och vad står det där? ”Affe”, är det en apa eller?

- Nej det ska stå ”Alf”. Alf Svensson.

- Jaha. Senast jobbade ni på IG Farben, ser jag

- Ja på läkemedelssidan. Vi höll på med en del experiment. Som sagt jag tycker om att jobba med människor.

- Var inte orolig. Vi ska nog ordna fram någonting. Kanske till och med skräddarsy något för er.

- Det här med AGAN låter intressant.

- Ja men jag tror att Astra-Zeneca eller Pharmacia-Upjohn kunde vara någonting för er. Det är ju bäst att jobba. Det ger ju mera frihet.

- Ja. Det är det enda som ger frihet.

- Ring direkt och prata med dom. Och skulle det bli några problem så hör av dig till mig.

- Vad sa ni att ni hette?

- Freisler. Roland.

- Aufwiedersehen !

- Ja, Aufwiederhören !

Göran Wassby