Att få ro

Varför ska man prata när tystnaden är så full av ljud? Och varför ska man tiga när ljuden är så tomma. Som av tystnad säger jag dig; ”Det går inte att tro när man vet och det går inte att veta när man tror”.

Det går inte att få ro om man inte tror. Årbladen sticks ner i vattnet och så en lätt mantelrörelse med armen och man förs framåt. Tror man. Det är likadant med en tro. Man sticker ner sina tankar, som årblad, och så tror man när man i verkligheten ror. Och Rorsmannen håller i rodret.

Det finns inga rorskvinnor fast det egentligen är dom som ror. Man kan ro framåt eller bakåt. Men framför allt kan man ro runt. Runt, runt rors det här klotet och så förs arken framåt. Patriarken förs framåt och rorskvinnorna sitter som galärslavar vid årorna och rorsmännen håller i rodren. Jag sitter hellre i en berså, vid en blommande rhododendron än att jag ror ån uppströms. Det är som att tala med dig när jag ser blomstjälken bära kronbladen. Ur myllan, som en tro, bär jag vissheten att med tron kommer ron. Det går en bro från tro till ro. Och över bron sitter en gammal man metandes och tittar på sitt flöte. Ty så nära sanningen är han att han bara känner ytan. Djupet kan han bara ana...

Göran Wassby