Förstföderskan


Hon var som förstföderska bakbunden. En narhänt ensam
pudervippa i löftesblå tyll. Brudgummemässigt la han
sin hand i hennes och viskade; ”När forsyntian blommar
ska jag försynt komma till dig”. Herrens fotvalv
bågnade och universums medelpunkt blev hennes och hon
blev äntligen det hav hon så länge törstat efter. Den
yttersta bågen av en måsvinge och en nyfödd
parisfarerska...

av Göran Wassby