Den blå bilen

När den bländblåa bilen kört iväg och när mannen satt bakom ratten infann sig plötsligt en tanke.
- Vad är det här? Tänkte han. Ett stulet ögonblick av november? Han visste inte. Det enda han visste var att det var höstvinter och att Goethes och Schillers färger var försvunna. De var avskalade från grönskan. Det var vinter och träden var kala och han var ensam. Ensam som i ett rum stort som världen. Han var större än gränserna och i det ögonblick han satte sig i den blå bilen upphörde han att vara. Istället uppfylldes han av sig själv. Riktigt tänjde ut membranen och stegade upp sitt innersta - och därinne i den blå bilen färdades han.

Han är tillbaka till en tårta med sju ljus. Tillbaka till Signe, sin mor. Tillbaka till Carl, sin far. Och brodern Eric kryper hostande omkring på golvet med sina tygblöjor nerhasade till knäna. Mor Signe skyndar till. Och han, han blåser ut alla ljusen i tårtan. Han spänner sitt bröst av all kraft och med lungor fyllda med segel blåser han ut de sju ljusen. Broder Eric gnäller lite, där han sitter på mor Signes arm. Han hostar och harklar, som alltid.

Han fyller sju år. Hans tårta bär sju ljus. Sju små lågor.

Radion står på och en röst kallar:
"Stockholm - Motala, Stockholm - Motala"
- Rikskansler Adolf Hitler sa idag i Nürnberg att det tyska folket rest sig som en man mot den judisk-bolsjevikiska världssammansvärjningen och att natten som varit för alltid ska minnas av det tyska folket, som en av dess största.
Adolf Hitler manade i sitt tal det tyska folket till fortsatt kamp mot folkfienden.
- Synagogor och judiska bostäder och affärer har skövlats och satts i brand runt om i hela Tyskland. I Dresden, Leipzig, Marburg, Berlin och Bonn har bara där, hundratals judar arresterats. Det är idag okänt om dödsfall också inträffat.
- I en kommentar säger statsminister Per Albin Hansson att Sverige protesterar å det grövsta men att vi inte kan blanda oss i Tysklands inre angelägenheter.

Han fyller sju år och han hör inte radion. Han hör inte segerskålarna, som dricks i den kalla kristallnatten.
Signe och Carl byter menande blickar och säger till honom att nu ta för sig av tårtan. Han tar en så'n stor bit. Han, den vemodige lille pojken, som aldrig brusar upp, utan är så vemodig och tycker så mycket om tårta. Han är lycklig idag, och han är sju år.

Pappa Carl räcker honom ett vackert inslaget paket. När han öppnar ser han att det är ett par skridskor. Han blir oerhört glad och det jublar i hans bröst. "Med de här kan jag skrinna ända till Riga", tänker han. Till Riga, dit de åker varje sommar.

Den blå bilen kör liksom av sig själv. Han bara är. Han bara färdas. Han vet inte var han är. Han är någonstans på Jorden och han knäpper på radion.
- Seit fünf Uhr fünf und vierzig wird zurückgeschossen!
Skriker en röst.
"Stockholm - Motala, Stockholm - Motala".
- Världen är i krig. Tyska trupper överskred idag på morgonen den tysk-polska gränsen. Rikskansler Adolf Hitler sa i sin dagorder till Tysklands väpnade styrkor att de polska provokationerna inte längre kan tolereras och att därför krig är den enda lösningen Tyskland tvingas till för att stoppa den judiska världsammansvärjingen.

Den blå bilen kör vidare. Han sitter och ser ljusen i fönstren. Det blåser styv kuling på havet och han färdas i riktning med vinden. Vindarna leker med hans hår och han kör och kör. Radion står på. Det brusar och dånar, som av stalinorglar i den. Han kör och kör. Det åskar inåt helvetet och askan från Polen driver in från havet, och lägger sig som ett dammlager på bilrutan.

"Stockholm - Motala, Stockholm - Motala"
- Dette er Montgomery. Den tyske haer har opgivit sej. Alle tyske styrker har opgivit sej. Jeg opreper: alle tyske styrker har opgivit sej. Alle tyske styrker har...

Det är sommar och grönt och han är fjorton år. Och står på tröskeln till livet. Pappa Carl ror båten. De är ute i gryningen för att ta upp näten och så ska de meta. Meta lite över grynjan. De säger ingenting och pappa Carl ror båten.

Bilen kör och kör. Det går fortare och fortare och Lena sitter bredvid honom och han har handen på hennes lår. Det blåser friskt i håret och han är lycklig. Bestämt är han inte lycklig.

"Stockholm - Motala, Stockholm - Motala".
- Ett vapen tusen gånger effektivare än atombomberna över Hiroshima och Nagasaki har utprovats av Natoalliansen. Bomben, som kallas vätebomben har både bättre säkerhet och prestanda...

Den blå bilen rullar på. Det går fortare och fortare. Han hinner inte med, så fort går det. Lilla Karin ligger i baksätet och jollrar och Lena har permanentat håret. Och nu sitter hon bredvid honom och läser Allers. Hon talar om allt de ska skaffa sig och han hör inte. Han hör ingenting. Han bara kör och kör. Vägen blir bredare och bredare och brantare och brantare. Radion står på och nu är det musik. Musikdimmorna lindar dem i sin väv och han tycker han borde vara lycklig.

Bilen kör och kör. Den blåa. Den kör. Han kör Karin till stallet. Hon ska rida. För vilken gång i ordningen vet han inte. Hon gör ingenting annat än rider flickungen. Radin står på och Hanoi har just bombats. Han lyssnar inte utan kör. Är han inte lycklig?

I den blå bilen sitter han nu. Ljus blinkar från hus han kör förbi. Bilen går och går och han kör och kör. Han vet inte hur långt han har kört. Musikslöjorna i radion avbryts av meddelandet att Barsebäck just har laddats.

Bilen rullar på och han är ensam. Lilla Karin, för hon kommer ju alltid att vara lilla Karin, lever sitt eget liv och rider inte längre. Han är ensam och det var länge sedan Lena lämnade honom. Han kör och kör. Förbi stockar och sten. Han sitter i sin blåa bil och han är på väg hem.
Är mamma Signe hemma?
Har pappa Carl kommit hem än?
Har han en strut karameller med sig? Som han brukar. Ibland. Och Eric, käre bror. Har du blivit frisk nu? Du var ju alltid så sjuk. Fick alltid vara på sanatoriet där uppe i Kolmården. Är du frisk nu?

Den blå bilen svänger sakta upp på husvägen. Han stannar och slår av motorn.
Han är hemma.

Göran Wassby