Himlaherden

Himlaherden med sina får av stjärnor vaktar den
andedräkt som byter färg. Men det finns en stjärna
under alla sovande ögonlock. Man ser dom aldrig på
himlen. De finns på jorden. Som prästkragarna. Och
ser man på vattnet är det svårt att begripa att det
bär hela mänskligheten. Det känns som det allra
största brottet var när de sköt Fredrico Garcia Lorca.
Men så länge en pil förblir ett träd är det ingen
fara. Det är när det blir till bränne för häxor det
blir farligt. Kyrkomötet i Nicea tigs ihjäl. Som
alltid. Då Ordet las i lammets mun. Alldeles på samma
sätt har ett gökägg lagts i Betlehems krubba. Det är
den fågel vi idag ser överallt. Liksom Seth en gång
styckade Horus har vi styckat världen och satt staket
runt likdelarna. Och Presidenten läser bibeln men han
har inte kommit längre än till gamla testamentet ty
hämnden ska vara ljuv och ögat ska hämnas varje tand
tiden har ristat i den orm som är den andre lik. Men
Fredrico Garcia och Rainer Maria rimmar med varandra
och trots att ingen någonsin har sett vinden har alla
känt den. Och en dag ska månen slå upp sin almanacka
för att söka sin frände. För att bli funnen och
omspunnen av silke. Rainer Maria Rilke. Och Fredrico
Garcia Lorca. Hur länge ska vi orka? Det bränne vi
bränner häxor med har en gång varit just en liten skir
grön späd planta. Vilket lidande är det inte att skapa
pärlan. Fråga musslan. Hon vet...

av Göran Wassby