Hunden

Förgudad, som en livsgrävare. Intröttad, men med tröttheten kommande inifrån, som en sparkstötting, sitter jag här. Hur många sparkar ska jag få lov att ta? Och låter livet gräva ner mig. Jag är som en kyrkogård. Och när jag inte ligger så sitter jag. ”Vad är det för en jävla hund som skäller?”. ”Hela tiden håller den jäveln på!”. Jag är så trött. Så in i skandinavien trött! ”Förbannade jävla hundjävel!” Va? Hör du inte hunden? Han skäller ju hela tiden! Vadå? Skulle det bara vara inne i min skalle byrackan skäller? Ja! Det är lördag! Om jag läser tidningen? Det har väl inte du med att göra! Bannade jävla läkarsvin! Vadå sitta här? Vadå sakna sjukdomsinsikt? Det är väl jukdomsutsikt jag saknar. Det finns väl inga utsikter med den här jävla sjukdomen. Det var ju det första du sa till mig! Att den här sjukdomen får du bära hela livet. Att det inte finns någon bot. Det var ju det du sa! Och hur kul tror du det är det att få höra det? Hibernal och hibernal och hibernal! Är det det enda du har att komma med? Jaså Zyprexa? Risperdal? Och så inlåsning då va? Den där jävla hunden! Vadå stanna här ett tag? Tala med syster om det är något? Hallå! Kan ni inte göra något åt den där förbannade hundjäveln!

Göran Wassby