Jourhavande idiot

- Ja, jourhavande idiot.
- Ja, det var jag. Jag mår inte bra.
- Jaså. Ja men så är det ju, Ingmar. Man mår inte alltid bra. Jag mår heller så inte bra jämt.
- Jag är så rädd för döden.
- Hur är vädret, där hos dig?
- Jag är så rädd för vad som ska komma.
- Ja, här är det lite mulet. Det ligger på nollan.
- Det är som att det hela tiden tränger på. Tankarna. Vad är egentligen essensen av livet?
- Ja, men efter regn kommer sol! Du ska se att det lättar. Försök att tänka positivt!
- Det är som en Ingmar Bergmanfilm alltihop. Han sätter fingret på ångesten, liksom, va.
- Vem är det? Är det nå,n på TV?
- Han är vår främste filmregissör.
- Jaså den ångestpajasen. Titta inte på sånt. Titta på Digiloo. Det gör jag!
- Jag tycker att livet är som en Beckettpjäs.
- Vem är det?
- Ja, det är någon i Digiloo.
- Jaså? Måste jag ha missat. Vem då? Det här är intressant!
- Det är honom de väntar på.
- Vadå? Väntar på? Lasse Holm?
- Digiloo, digilej alla väntar på mig.
- Jaså. Herreys!
- Ja, så heter han kanske. Jag inbillade mig att det var Godot.
- Vadå Godot? Goddag menar du väl!
- Jag inbillar mig så mycket.
- Ja, du gör det. Sist så sa du att du hade en full Doktor Bengtsson hemma hos dig och att du inte fick ut honom. Men det stämde ju inte.
Han är ju här på kliniken och forskar. På sådana som dig. Han försöker ju hjälpa dig, liksom jag.
- Ja, men jag inbillar mig att jag är så rädd för döden.
- Men det är som du säger. Det är bara inbillning. Vad kan jag hjälpa dig med? Hur är vädret?
- Vet inte. Jag har alltid nerdraget.
- Ligger på nollan, va? Det gör det här.
- Nej, jag ligger på sängen.
- Du får gå upp och duscha!
- Det är så jobbigt allting.
- Vad tror du inte jag har det då? Vi som tjänar så förbannat dåligt. Det är ingen som bryr sig om oss! Du ska vara tacksam som får allting serverat på silverbricka!
- Jag har då aldrig sett något silverbricka under mina trettio år i psykiatrin.
- Ja, medicinbricka då. Men det är ju samma sak! Har du bytt kläder? Det måste du göra när du har duschat.
- Vad är det som händer?
- Vadå händer?
- När vi tagit vårt sista andetag?
- Tänk inte på det! Det ordnar sig! Lev nu! Har du tagit din medicin?
- Det är ju som att prata med en vägg. Eller som med doktor Bengtsson.
- Professor Bengtsson.
- Många gånger tror jag att det är bättre att glo på en fläck i taket än att tala med honom. Det är bara dopamin och mediciner allting. Finns det inte mer i livet?
- Nä, för här jobbar vi professionellt. Hur är vädret?
- Det är sådana regntunga skyar. Och ibland blixtrar det. Inne i skallen.
- Här ligger det på nollan. Vi får sluta nu. Jag har lite att skriva innan jag går hem klockan fem.
- Förlåt att jag störde.
- Det gör ingenting. Jag finns ju här för din skull...

Göran Wassby