Kåseri att läsas sittande eller liggande...Katten tittar så förunderligt på mig när jag sätter mig vid skrivmaskinen. Just som jag tänker skriva om min morfar, så går den. Precis som morfar gick. 1963 eller om det var 64. Jag var i alla fall sju år eller var jag sex? Jag minns inte längre. Det skulle förstås gå att ta reda på. Men jag gitter inte. Min morfar gick i alla fall. Bort. Det gjorde han. Jag har inte varit vid hans grav på femton år. Och nu sitter jag en bra bit därifrån. Men jag tänker att han nog ligger kvar ändå. Jag sitter och han ligger. Man sitter inte i en grav. Där ligger man. Och man ligger inte i fängelse. För där sitter man. Liksom man inte ligger på dårhus. Också där sitter man.Trots att man ligger det mesta av tiden. Däremot ligger man i Lund eller i Uppsala. Trots att man sitter vid föreläsningarna. Som de barbarer vi är. ”Jag har en säng och en stol”, sa min bror. Han vare sig låg eller satt i Lund eller i Uppsala. Han visste så mycket ändå. Han kunde skilja kobolt från azur, när det gällde blått. Och han kunde skilja en gris från ett svin. En gris är jag. Det är bara att titta i diskhon. Men jag är banne mig inget svin! Trots att jag bökar bland vokaler och konsonanter lika ivrigt som en orne, nyutsläppt från stian. Ja, jag kan kalla mig akademiker, om ni så vill. Fjorton akademiska poäng äger jag. Poäng i högre inbillning. Det är det som räknas. Ju mer inbillad man är, desto bättre och finare är man som människa. Framförallt om man har legat i Lund eller i Uppsala. Men inte om man har suttit på dårhus. Där finns inga poäng att tentera av. Trots att ett dårhus är kronan av vad mänskligheten skapat i sitt samhällsbyggande. På dårhuset har man nämligen tänkt på allt. Du får inte ens brygga kaffe för ska en ha så skall alla ha. Och det går inte för sig eftersom individen alltid måste underordna sig kollektivet. Det får man göra varesig man sitter eller ligger. På dårhus eller i Lund eller Uppsala. ”Vän av ordning” jobbar alltid övertid om så behövs. ”Är man av den ullen kan man sitta på Sankt Lars eller Ulleråker utan att för den skull varesig ligga i Lund eller i Uppsala”, skulle han säga, som vet bäst. Du kan aldrig få dåren uniform. Det är dårskapen
som marscherar, precis som de vita rockarna med sina nyckelknippor. För
finns det en nyckel så finns det ett lås. Både till
livet och på dårhuset. Men i livet är det du som har
nycklarna. Det är den stora skillnaden. Ser man klotet från
ovan så syns inga gränser. Dom har vi människor satt.
En fågel som flyger tänker inte på om den är dansk
eller svensk eller sloven eller tysk. Den bara flyger. ”God bless
America!”, säger de i Amerika. Det är tydligen bara Amerika
som ska välsignas. Och jag tvivlar på att det också gäller
Sydamerika. Och tittar man ännu mera noga på det så är
nog inte Kanada med dom heller. Det är verkligen en inskränkt
gud, de har där borta i Amerika. Ligger man eller sitter man i Amerika?
Står gör man verkligen inte. Det gör bara arbetslösa.
De ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Sitter gör
man i Vita Huset. Amerikanarna har en sittande president. Han ligger inte.
Socialbidragstagare däremot, de ligger. De ligger samhället
till last. Göran Wassby |