Landstingsfascisterna här hemma

Varför ska vi isolera och bojkotta Österrike när vi har samma fascistoida extremhöger i Sverige? Region Skåne är ett bra exempel på hur extremhögern här hemma har fått ett genomslag som media och politskt etablissemang medvetet verkar blunda för medan Jörg Haider befinner sig på tryckt avstånd och därför utgör en lagom "ondska" för de svenska politrukerna att demonisera och ondgöra sig över.

Det verkar som att borgerligheten blir ännu jävligare när de måste tillfredsställa Carl P Herslow & kompani. Extremhögerns fem mandat i Region Skåne är riktkarlen för den politik som förs i sjukvårdsfrågor i Skåne. Med en socialdemokratisk regering och ett socialdemokratiskt styrt Malmö blir frontalkrocken närmast total med det borgerliga landstinget.

Vad det gäller vården av psykisk ohälsa så verkar hela hanteringen vara ett pokerspel mellan socialtjänsten (Kommunen) och psykiatrin (Region Skåne) och Försäkringskassan (Staten) där det gäller att få den andre att sitta med Svarte Petter, det vill säga; betala. När psykiatri, försäkringskassan och socialtjänsten i samband med psykiatrireformen fick miljarder för att lära sig att samarbeta visar det sig att dessa pengar har slängts rakt ner i sjön. Ingenting av samarbete och gemensam förvaltningskultur finns kvar. I stället byggs nya murar mellan kommun och landsting och stat.

Det offentliga skyddsnätet, som ska ta emot om vi någon gång faller, blir allt mer grovmaskigt. Vi har ingen vård efter behov längre utan det är plånboken som styr allt mer. Får borgerligheten hållas några fler mandatperioder kommer allt att vara utsålt och förskingrat så att ingenting finns kvar åt de som inte har en fet plånbok att själva betala. Allt fler blir lämnade åt gamarna av en högerpolitik, som går ut på att sälja ut för att sänka skatter. Något som måste bero på en störning i det anala stadiet. En del vill tydligen inte dela med sig av det de har. Utan de skall behålla allt själva. Att betala skatt, att dela med sig, anses som det dummaste man kan göra. Att sälja ut det gemensamma anses däremot som det finaste man kan hitta på. Ingen verkar tänka på att när allt är utsålt så finns ingenting kvar. Och det kommer att kännas. Och det känns redan för psykiatrins patienter, som som vanligt är de första att svikas och de första att offras på skattesänkningens heliga altare.

Region Skåne är förmodligen sämst i världen på att ta till vara sitt egna humankapital. I verksamheterna finns två kulturer. Dels de som kämpar för förbättringar och förnyelse och så de som bara tittar på kronor och ören. Psykiatrin hade nyligen en konferens om Psykiatrisk rehabilitering i Malmö. Där samlades de positiva krafter som vill ha en förändrad och förbättrad psykiatri för att diskutera rehabilitering. Den andra kraften - bokhållarna och politikerna - var naturligtvis inte där. De sitter och spelar Svarte Petter för att få någon annan att betala.

Enbart psykiatrin i Malmö har under 1990-talet sparat in en halv miljard på verksamheten. Psykiatrin ses som en naturlig mjölkko av politiker, som vet att patienterna inte står som Villaägarföreningar och skriker utanför Riksdagshuset utan tyst och tålmodigt i stället tar livet av sig. Sveket mot dessa patienter är i det närmaste totalt. Psykiatrin ska tydligen trolla med knäna, i alla fall gå på knäna. Fler och fler blir utbrända och fler och fler tvingas sjukskriva sig. I stället för minskade resurser behövs nya pengar, nya resurser. Men som med en naturlags envishet kommer i stället sparbeting på sparbeting. Ingen får någonsin någon arbetsro. Vare sig personal, patienter eller anhöriga. Ständig stress och ständig press. Alla vill ha men ingen vill betala. Allra minst skatt. Låga löner och utbredd gnidenhet ordineras för det går ju så bra för Sverige. Gubevars. Och så påstås det att det är patienterna som är sinnessjuka...

Göran Wassby