Foglossning

Verkligheten tar tag i mig. Rycker mig med. Som en vagabond i förskingringen iakttar jag vad som händer, vad som sker.

Det brinner ett ljus i rummet. Mörkret ger motvilligt vika. Ser mig själv i syne. Det är så mörkt ute att jag bara med tvekan ser min hand framför mig. Här är bara jag. Sover mellan dröm och verklighet. Orden talar till mig fast jag blundar. En svala flög från öra till öra. Jag ser svanar också. De flyger och simmar på samma gång. Sotar min själ. Injicerar med verklighet i mina ådror. Blickar ut över det Pompeji som är jag. Utbrottet är stillat och jag lever stilla i askan efter det som varit. Jag är trygg i det kända. När min tid kommer ska jag viska sagor i ditt öra. Sånger om tider som flytt och tider som kommer. En överfull askkopp blickar mot mig. Mitt bidrag till civilisationen.

Dagsländelikt sitter jag på pass och ruvar. Malteserna använder svalor som lerduvor. Konstigt nog överlever några. Det är de som flyger här ute. Goethes Weimar ligger bara ett diskuskast från Sachsenhausen. Det är natt och min penna blöder. Ångtrycket blir aningen lättare att stå emot om sparringpartnern heter Ångest. Det är som jag lider av varje sekund. Skulle väl, om jag vore här, önska mig någon annanstans. Regnet piskar mig trots att det inte faller några droppar. Konsten har väl inga regler? Det är därför jorden är rund och gravid. Hon föder hela tiden. Jag önskar jag vore medvetslös. Lite socker i allt det sura är blandningen som får tankens galla att stegra sig. Mina hjärnhalvor spelar krocket med varann. "Jag behöver ingen hammare sa han som slog huvudet i väggen" Att sova är inte lätt om man har sovit hela livet...

Göran Wassby