Mysiga timmen

- Här är ”Mysiga timmen” i Sveriges radio P4 och vi har Hasse Johnsson här som gäst idag. Berätta vad du har varit med om Hasse!

- Jo, jag har ju suttit på dårhus i 25 år. Både legat i Lund och i Uppsala, Vadstena och Malmö.

- Kan du berätta om hur det var på stormen, Hasse!

- Jo det var ju väldigt speciellt. Mycket historia i väggarna. Ja det dröp av historia. Det är ju nästan som om alla har varit där.

- Vilka var medpatienterna?

- Ja där var ju Tokjohan och Tosingeinge, jag och några andra hospitalstosar till.

- Och personalen då?

- Ja vad sägs om Berit Gustavsson, Bertil Andersson och Arne Lejon. Ja det var bara riktiga stjärnor.

- Hur var det egentligen?

- Ja det var ju väldigt intensivt. En del klättrade på väggarna och Kemikaliske Anders ordinerade hej vilt.

- Kemikaliske Anders? Vem är det?

- Han heter egentligen Anders Forsmann och han är känd för att göra tvärtemot av vad alla vill. Vill patienten ha medicin så får han ingenting. Vill han å andra sidan inte ha medicin så får han hur mycket som helst. Kemikaliske Anders kör med de allra sämsta sorterna som Mallorol, typ. En totalt verkningslös medicin. Inte underligt att han har gått så långt. Nu är han professor i rättspsykiatri och han tror på geografi som behandlingsmetod.

- Så det var bara riktiga storheter. Tänk att få vård av en professor!

- Ja visst. Det var ju att vara utvald. Verkligen. En riktig professor! Ja, jag kan inte tro riktigt själv på det så här efteråt. Tänk att jag har varit där.

- Vad upplevde du som det mest intensiva, Hasse?

- Det var nog isoleringen. Då kändes Sverige som mest och när de sedan drog ner byxorna och satte dit sprutan. Ja, det går inte att beskriva. Det var fantastiskt på något sätt.

- Ska du tillbaka igen?

- Ja, jag vet inte när de kommer och hämtar mig. Det är nog bara en tidsfråga. Nu när Kemikaliske Anders kommit så långt. Tokingmar kallade honom Infernaliske Anders och då fick han tvångströja som belöning.

- Det måste ha varit en underbar tid, Hasse. Hur kändes det när de kom med hibernalet?

- Ja,det var ju också en sådan där sak man inte ens kunnat drömma om att få uppleva. Jag och hibernal! Det är ett minne för livet. Sannerligen.

- När blir du klar? Medicinskt färdigbehandlad?

- Ja jag är ju bara försöksutskriven. Fast å andra sidan har jag ju fått en diagnos. Och den har jag ju på livstid. Och Kemikaliske Anders han glömmer inte!

- Vi ska inte glömma dig heller, Ulleråker-Hasse. Nu kommer lite musik av vår kanske största poet, Tomas Ledin. Lyssna på ”Mysiga timmen” i Sveriges radio P4.

- Varför hör du aldrig av dig? Var det första hon sa när vi stötte på varandra ute på stan tidigare idag. Bor du kvar i samma tvåa...DU SKA VETA ATT JAG SAKNAR DIG....

Göran Wassby