På gensynJag sitter här i navet, i axeln där allt snurrar runt, i själva skapelsens krona, mitt i oljeberget. Här där ekrarna glittrar mot solen när de snurrar runt min navel blåser jag upp ballongen för hand. Jag pumpar och pumpar. Och så äntligen lyfter jag och lämnar Lund under mig. Jag styr kosan norröver och låter mig svepas iväg av vinden. Jag märker att landskapet förändras under mig. Snart ser jag inga bilar, utan hästar som drar kalescher och droskor. Det slår mig som en stalinorgel! Jag färdas bakåt i tiden! När jag kommit till Eslöv är det redan sent artonhundratal och vem ser jag där på torget i Eslöv? Strindberg! Vad i helvete gör han i Eslöv? Han står och matar duvor och skriker med sin tordönstämma måsarna att dra åt helvete. Det flammar ur hans ögon. Duvorna älskar han för att de skiter på fint folk. Måsarna hatar han för att de själ ur de långsammares munnar. - Fan ta dig måsdjävel! dånar han ut.Först till kvarn får först mala, väser han åt truthelvetet närmast sig. Ballongen lämnar Strindberg och Eslöv och försvinner norröver. Det är långt före riksvägarnas tid och landsvägarna är envåldshärskare här på slätten. Var är jag nu ? Ingen aning, men det ligger en ensam man på knä över en blomma på ängen. Nu ser jag! Det är Linné! Linné på sin skånska resa. Måste vara sjuttonhundratal och Linné studerar den remarkabla maskrosen, som inte ens civilisationen förmått utrota. Varje planta är ett kollektiv, men med individens frihet. Jag svävar på och snart är Linné långt borta, men var är jag ? Jag ser en ensam ryttare där nere. Han rider och rider och vid kyrkan invid honom vajar en rödvit fana. Jag lägger till vid flaggan och målar det vita korset rött. i sista stund besinnar jag mig och målar ena halvan svart. Vad ser jag nu? Ryttaren är förföljd av det svenska kavalleriet! Smålands dragoner rycker fram efter honom. Han slår stigbyglarna i hästens skrov och flyger fram över stock och sten. Trumpeten ljuder och ryttaren är försvunnen. Var är han? Men det är ju jag som rider där nere! Den ensamme ryttaren är jag som rusar fram för livet. måtte det inte vara för sent. Måtte jag hinna... Hästen stupar för en förlupen kula från musköterna och jag faller av, bryter nacken och krälar vidare. När jag sedan vaknar upp är det fjorton Volvobilar runt mig och en man i vita kläder talar till mig genom lupp: - Hallå! Hör ni mig? SVARA ! Vi är här för att hjälpa dig. Vet du var du är ? Du är i Sverige och här heter presidenten Persson. Vad är det för dag? SVARA ! Jag öppnar mina svullna ögon och piper fram; - Har danskerne opgivit sig? Mannen i vitt njuter när han vrålar: - Syster, Trilafon ententat stat! På kirkegaarden i Høør står en sliten græbesten: Jøns Arschby Göran Wassby |