Ur arkivet

Ur svartjorden tittar jag upp och kikar över kanten. Som i anslaget till "den grymme elling" ser jag världen.

Själen är skäl nog att leva vidare. I mitt arkiv över flydda dagar ser jag en anteckning; "utängar". Jag tycker om att de finns.

I snöskor går jag ut över maderna. En märgelgrav speglar mitt ansikte när jag vadar.

Ytterligare en journalanteckning; "frost". Det var frost den dagen. Min dotter, en dag kommer frosten!

Tittar i mitt arkiv igen. "Spårstudier" står det prydligt präntat. Studier i spår. Kanhända är jag en spårstudent, som tenterar i spår. Just nu.

En spårman kom en gång i min väg. Han sa "Ser du ett spår - pränta in det - du vet aldrig när du kommer att glömma det".

Jag antecknar för släckta livet... och tittar i mitt arkiv igen. Där står; "Vägen, sanningen och ljuset tar aldrig slut".

Jag tar nytt tag. Gräver med näsvingarna i mitt arkiv.

"Säd" står det. Sädgässen lyfter med tjugoåtta vingpennor i skyn. Jag använder tre av dem på nytt och skriver "Säd" igen. Som att gro, som att växa till ax och mage. Gro upp till en kantat och spela för sig själv

Så bläddrar jag i min journal. "Vårtall" står det på en öde rad. Jag läser det som "Vårt all".

Ett svall från förr möter mina glosor när jag sitter på min inre veranda och ser in i mina förmak och kammare. Det går en spinnare på vattnet och vattenväven vi spinner liknar ett snötäcke. Jag trär på mina snöskor igen och vandrar på utmarkerna till mig själv. Någonstans finns en hornborgasjö. Tranorna äter av märgen och jag känner mig svag till sinnet.

Jag beslutar att föra bok över mitt liv.

Jag för upp min själs balansräkning. Ser över tillgångarna och skulderna. Det egna kapitalet vägs i min handflata. I en sista journalanteckning står det;

"Jord, mull och mylla"

Göran Wassby