Hennes bröst var mina

Hennes bröst var mina. Jag älskade vårtgårdarna. Fullkomligt slukade bröstmjölken varje gång jag öppnade mina mjölktandsinfattade käkben och sög. Jag diggade och diade. Herregud vad jag sög. Jag älskade bröstet.

Det var livet.

Av de två brösten var det bara det ena som gav mjölk. Sött och varmt. Det andra gav bitter lymfa. Båda var dock lika mjuka och inbjudande. Jag älskade verkligen det ena bröstet. Det vänstra om jag kom inifrån och det högra om jag kom utifrån.

Jag har aldrig lyckats hålla isär de två brösten. När jag minst anar det får jag käften full av stinkande varnagel även när jag väntat mej den sötaste likör. Mjuk, len och varm som den ädlaste honung.

Mitt liv är mannens. Mannen som står mitt emot två bröstvårtor. Kärlek och hat, godhet och ondska. De två brösten följer mig. Två frukter på varje kvinna.

Åh Gud, vad jag älskar henne och hatar den andra. Tyvärr hör de ihop, himlen och helvetet.

Även när jag lapar den söta mjölken så mina smackningar hörs över hela Påskön gror en liten tanke som mitt högra öga uppfattar.

Jag sneglar på det högra smultronet bredvid min diande mun. Det är så förföriskt och vackert. Detta bröst. Jag tittar och sneglar.

Ska jag?

Och över Berlin flyger änglarna. De flyr, flyr in i min stora själ som är universums like. Jag svävar med bröstet mot min mun. Jag diar, suger och smackar. Bröstet sväller och sväller och där jag flyger ser jag plötsligt att bröstet är Jorden och jag Människan.

Mitt jordbröst flödar över av de ädlast safter. och vi flyger genom vintergatan, min mor och jag. Mitt bröst och jag.

Klockan är 09:45 den första januari 1957.

Göran Wassby