Vågbrytaren

Vågbrytaren har lämnat hamnen. Havet har fritt fram till kajerna och bojarna. Havet bryter fram. Vågorna slår sig igenom, tvingar sig in och slår och slår. Vattnet väser mot klipporna. Vinden sliter i skummet efter de krossade stenarna. Allt mals till sand. Det vita skummet på vågornas ryggar sjunger i mörkret där ute. Det sjunger urkraftens sång. Den vinande urmoderns sång.

Jag står längst ute på landtungan och ser det mäktiga skvalpet. Vinden rister i mitt hår och saltet tränger in i mina läppar. Min tunga smakar försiktigt på vädret. Salt och blåst. Det stänker upp i ögonen och tvingar mina ögonvitor att bli allt vitare. Skrämd gömmer jag mina pupiller. Och det bara blåser. Blåser. Blåser som helvetet.

Hamnen har rämnat. Öppen som den var för havet. Och stormen. Den förbannade stormen som aldrig tycktes ta slut.

Jag hade sprängts. Orkanen i mitt huvud och tyfonen i min kropp hade sprängt vågbrytaren. Och havet kunde spränga fram.

När vinden äntligen bedarrade kom de första måsarna ridande på vindarna för att sluka resterna av min sönderslitna själ. De vita trutarna skrek och skrek. Och släppte sin spillning i min hals.

Havstrutarna vaktade mig och låste in mig i spillrorna av hamnen. De vita tärnorna med sina otvättade halsar drog i mig. Och frågade med sina svala näbbar vilken sida jag föredrog. Jag tänkte medan min omtöcknade själ försökte samla spillrorna till en sista strid att valfriheten nått mig. Måsarnas valfrihet.

Måsarna skrek i munnen på varandra. Och ryckte brödbitarna från varandra. Sket överallt. Och skrek. Skrek sitt jävla skit.

Jag blundade med högra ögat, såg med mitt vänstra, en leende trutjävel komma emot mig med en spruta av kristall. Det blixtrade och blänkte. Han tryckte fram en droppe med högra vingen. Ljusets spektra bröts i droppens lins. En regnbåge av fasa sken ur hans vingpenna. Han kraxade som en sillgrissla när spetsen stack in i mitt dun. Efter detta reste sig tärnorna på benen. Och tog mina kläder. Och klädde mig i stormens gröna alger. De högg efter mina ögon...

Göran Wassby