Isak

I tidernas fullbordan föddes Isak och ett öga öppnades för Världen. Hans färg var gul som gallan och hans temperament var Eldens.

Han var Isak och han fick många söner. Med orgeltoner sprungna ur Fadern levde Isak och hans söner sjungandes lovsånger om Sonen och Anden.

Isaks söner förde släktet vidare. När Solens land och Månens vatten kretsat runt Jorden i tusentalet år, byggdes en kyrka tusen mil norr om Himmelsfärdsberget.

Den byggdes i en tid när Jorden var universum. När Jorden liksom humlan inte begrep att hon inte kunde flyga.

Jorden var Centrum.

Jorden var Alltet.

När en man, sprungen ur Isaks led, med den svarta gallan i ådrorna och Jordens element i sinnena, äntligen kom fram, var det tvåtusen år för sent. Han var den fjärde mannen. Den fjärde kungen och han var av Isaks blod.

Hans färger var en blandning av blått och gult. Av måne och sol. Han var den gröne kungen. Kungen som kom sent. Som bar sitt svärd.

När kungen äntligen kom, högg han lidandes kors itu. Han högg Laurentius halster i spillror. Han högg Luthers katekes i strimlor. Han högg martyrernas kapell till småsten. Törnekronan slet han till stickor. Han var Svärdsbäraren.

Han befriade de lidande. Han drog ner alla seklers uppkrupna korsälskare från lidandets himmel. Han slog med sitt svärd. Han slog alla pinor från människorna. Han kom med livet. Han kom med glädjen. Han kom med nuet. Han var Korskrossaren.

Människorna förstod honom inte utan såg honom Galen. Han fördes till Laurentius andra tempel. Till Sankte Lars hus.

Den gröne Kungen blev ifråntagen sitt svärd och sitter i Vinterdvalan. Han är omringad av tabletters kors. Inringad av Vansinnet runt omkring. Korskrossaren har utmanat Vansinnet, som slår tillbaka med helgonljusen brinnande i bägge ändar.

Korskrossaren skall stekas till martyr och spikas upp på Vetenskapens altare. Den fjärde Kungen skall ljustras av Vetenskapen. Vansinnet skall segra. Det sjätte sinnet skall ännu en gång triumfera.

I Sankte Lars hus hålls Korskrossaren fången. I helgonhålan sitter han med tvångströjan runt benen och sömnsprutan i venen.

Grönkungen är dov i sinnena. Han hålls fången av Vinterdvalan och Korsryttarna i vitt skramlar med nycklarna.

Det är tyst i Sankte Lars hus. På hans halster ljustras hoppet. Det steks av Vetenskapen. När hoppytan vidbränts och stanken av kött osar i våra näsor sjungs bönerna om återkomst på nytt.

Hoplappade kors reses och lidande skjuter fart. Kung Grön den fjärde anar fara på färde. Kringränd som han är av dårar i vitt.

Trots allt är Jorden centrum. Allt vad vi har är här. Jorden är Alltet och Livet är vad vi har.

Ska kung Grön krossa lidandet? Ska han lära oss Jorden?

Att ur Jorden kommer Livet och av Jord är vi komna och till Jord blir vi gångna. Jorden blir Livet och Livet ska lära oss hur livet ska levas. Jord inte bara är utan Jord blir...

Göran Wassby