Stigma

I min panna bär jag mitt märke. Jag ser inte märket i spegeln. Jag ser det i människors ögon.

"Som man eldar får man brinna"

Jag brinner. Min eld brinner. Lågorna flammar ända fram till gränsen.

I gränslandet lever jag. Ensam. Att nå mig innebär gränsöverträdelse. Jag lever ensam i mitt eremitland. Här lever jag. I gränslandet. Att leva som den jag är är min lott.

Det är släckt i ingenmanslandet. Mörkret följer mig varthän jag går. Dit jag går är jag ensam. Jag är så ensam att jag uppkallat månens berg efter mig. Jag vandrar stigar dit ingen går. Jag går steg där bara jag är.

Märket i min panna är jag.

Jag inser att det här är att vara död. Denna ensamhet som kallas liv men som kunde vara död.

I ensamheten är jag min samarit. I ensamheten bär jag mitt märke och jag hjälper mig själv.

Jag hjälper mig blunda, jag hjälper mig se. Att se den jag är. Att blunda för den jag anar.

I detta ensamland lever jag. Omgiven av människor bär jag mitt märke...

Göran Wassby