Fyren

Det blinkar en fyr någonstans på havet. Jag har gått på ett rev och vattnet strömmar in midvart om styrbord. Jag befinner mig söder om alla latituder och är inställd på en kurs rakt mot Korset.

Jag sitter fast på revet. Länspumparna kämpar mot havet och jag sliter i förtvivlan med att dra briggen flott. Jag är ensam på skeppet och i andra änden av jorden ropar min dotter ett namn. Mitt namn. Och det är för hennes skull jag rider kölsvinet i natt. Det är för hennes skull jag andas. Jag blåser mot vinden, tömmer mina lungor och slukar blåsten. Skummet yr upp över relingen och vattnet kokar. Det knakar i skeppet och råttorna skriker. Här , söder om Korset är stormen som värst.

När slutligen kallsuparna slår valstakt i mina lungor och jag kippar efter luft, känner jag mig som den sista kaskeloten på väg in i trålen. Då hörs dånet och skeppet sprängs i stormen. Jag är död men jag lever. Jag slår min väldiga stjärt mot ytan och dyker. Frustar och blåser en stråle vatten fyrtio alnar upp i luften. Det skummar om min kropp och jag dyker, dyker...

Äntligen är jag fri...

Göran Wassby