En duett med jaget och duet

Med vingpennans tecken i skyn skriver jag dessa ord till dig. Glosor som uppburna vipor och med en vinge av häger sänder jag dig detta kväde. Som drillsnäppans rekviem över den dräpta roskarlen kommer en postiljon till ditt härbre. Och med rosenfinkar, som härolder sjungs kärlekens lov genom att en ringduva träs på ditt finger.

Så flyger vi min dikt och jag.

Med krona, spira, svärd, äpple och nyckel förtingligar vi kärleken genom att skilja de hjärtbladiga från den enhjärtbladiga dårrepen.

En dalgång i din haka avslöjar en rodnad på din kind och jag glömmer min ensamhets furste och rider med lätta hovar i en fuga för dig. Med en sträng av levrat blod har du skrivit in dig i mitt älskogssjuka hjärta. Ett fullblod av russ för oss framåt. Som kärnad av Gud rider vi med en egen vilja till ljus. Mellan aldrig och alltid ska vi finnas och önska ett liv där två floder flyter samman. En kota orkar inte ensam bära ett huvud och med dessa ord som lösen föds ytterligare en droppe vi kan spegla oss i...

Göran Wassby