Hoppet

Du har talat med färre än jag. Vi stämde därför möte i sömnen. Det finns i den sovandes ansikte en självklarhet som de seende i syner söker. Det är de mötande som är stadda på resa, inte vi. Ingenstans går det underligare till än i världen. Fråga inte vem du eller jag är eller varför vi finns till. Ställ i stället vågen på bordet och låt verkligheten väga sig själv. Det var därför vi skrev LEV på en vägg. Det dröjde inte länge innan en man i stadens tjänst kom och tvättade bort det. Så oanständigt var det så vi möttes i sårkanten och bevittnade varandras liv. Konstigt nog begrep vi inte ett skvatt men förstod mer och mer. Cypresserna lämnade snart kyrkogården för träd är enastående tänkare. Som en hyllning till fotsulan gick vi, emedan den äger den nedärvda konsten att stanna. Hoppet står därför inte till framtiden utan till förseningen...

Göran Wassby