Liv för en tvilling

För att blicken ska nå ut till de andra måste den först igenom dig själv. Kanske om jag går som om jag var på väg någonstans kommer du att förstå vad jag menar.

Sanningen är en bro mellan födsel och död. Där avståndet gror växer vi var och en vidare och om du någon någongång hållit en främling i handen förstår du att det är så vinden börjar slå rot. Genom de trötta skogar, som åren sakta för med sig går vi med oss själva under våra fötter.

Nu har jag vridit upp alla klockor och vill att tiden ska stå. Med rötterna i näven, avlägsen och bortrest, bultar det ännu av ofött liv. Snart måste jag be dig gå. Dörren är mellan brösten. Det liv jag fick räckte till för en tvilling...

Göran Wassby