Sankte Pers sjukhus

- Var är jag? Vart har jag kommit?
- Välkommen till Sankte Pers sjukhus!
- Sankte Pers sjukhus?
- Ja. Det är hit man kommer. För utredning.
- Är jag ...?
- Ja, ditt hjärta har stannat. Får jag be om personnummer.
- Finns det personnummer i himlen också?
- Vem har sagt att du har kommit till himlen?
- Nej. Det så klart. Men var är jag?
- Som sagt. På Sankte Pers sjukhus.
- Vad ska jag göra här?
- Du ska utredas.
- Utredas?
- Ja, dina gärningar ska vägas.
- Jaså.
- Och skulden ska placeras. Rätt den här gången.
- Jaså.
- Ja, vi sysslar med att placera skuld precis som du har gjort i hela ditt liv. Men den här gången kommer skulden att hamna där den rätteligen hör hemma.
- Jag har väl inte placerat någon skuld.
- Har du inte?
- Nej. Jag är oskyldig!
- Ja. Så har det ju låtit om dig under ditt liv. Alltid andras fel och själv är du alltid oskyldig.
- Ja, jag har varit offer för omständigheterna.
- Ja. Det har låtit så. Du har alltid gjort dig till offer när det har passat dig och skyllt allting på andra. Själv har du varit ren som snö.
- Vad är det här? Vad har jag gjort?
- Vet du inte det?
- Nej. Det vet jag inte!
- Djupt inne i dig själv?
- Nej. Det vet jag inte!
- Men vi vet. Den här gången kommer du inte undan. Nu ska skulden förläggas.
- Hur då?
- Precis på samma sätt om du alltid har förlagt skuld. På dina barn, på dina patienter, på dina kollegor, på dina vänner och på världen och på samhället. Den första frågan är: Varför har du alltid, i egna ögon, varit oskyldig? Varför har du alltid varit så förbannat präktig? Och så ren och fri från skuld?
- Men jag är en bra människa!
- Har varit, menar du?
- Ja, har varit. Nu vill jag ha bonusen! Nu vill jag komma in genom porten. Pärleporten!
- Stopp ett tag! Du är inte i den positionen att du kan ställa krav. Din makt är bruten och nu ska du utredas.
- Men jag har ju bett till Gud och gått i kyrkan hela mitt liv!
- Ja men vad har du gjort mot dina barn?
- Men det har ju varit för deras eget bästa jag har slagit dom.
- Det tycker du?
- Ja det tycker jag! Jag har inte gjort något fel!
- Ja, det är ju så du ser på dig själv. Det har alltid varit andra som har gjort fel. Egendomligt, inte sant?
- Men så är det. Jag har handlat efter mitt samvete!
- Men först har du alltid sett till att tillfredsställa alla dina behov och låtit andra dela på de smulor som blivit över.
- Jag har alltid följt mitt samvete!
- Nej. Det är inte ditt samvete du har följt. Det är ditt ego du alltid sett till att mätta. Oftast på andras bekostnad.
- Vad är det för fel med det då? Man måste ju vara om sig och kring sig!
- Måste man?
- Men det är ju alla!
- Är alla?
- Ja, det är ju därför det ser ut som det gör!
- Just det! Och det är därför du inte är oskyldig. Vi har sett och bokfört allt. Hur du behandlat dina barn och andras ungar. Och hur du alltid har gett andra dåligt samvete men själv alltid varit så präktig. Jag måste säga att det har verkligen stått oss upp i halsen. Från vårt allseende perspektiv. Det fungerar inte här. Det är lika bra att jag säger det med en gång. Det fungerar inte längre att göra sig själv till offer och placera skulden hos någon annan. Det fungerar inte längre att skyffla över på andra. Det är först efter ditt liv du måste ta ansvaret. Inse det och följ mitt råd att inte börja med skuldplacering. Det fungerar inte här, bara på jorden.
- Men vad ska jag göra?
- Svara ja eller nej på frågorna. Och börja inte dribbla med retorik. Det fungerar inte här.
- I grunden blev det ju inget. Jag tog ut mig själv. Jag hävdar att mitt försvar håller fastän samvetet inte är rent.
- Även vi ser din skuld fast du inte ser det. Som ensam människa har du skuld även i det dåraktiga. Det gäller också att förvandla och göra om.
- Hur då?
- I grunden har ensamheten varit din största tröst. Men nu är det dags att ta ut nappen! Världen är inte gjord för någon. Inte ens för dig trots att du verkligen har tagit för dig. Oftast på andras bekostnad och det är det som stör oss.
- Vad är det för fel att berika sig? Det vill ju alla!
- Just det. Det är kanske därför det ser ut som det gör.
- Men det är väl inte mitt fel! Det är allas fel!
- Kanske invandrarnas? Som du brukade påstå när du gick på som värst. Har du inte lagt märke till att min hud är svart? Nåväl. Här är du själv invandrare, till och med uteliggare. För här kommer du inte in!
- Jag kräver att få komma in! Jag har betalat skatt i hela mitt liv!
- Ja. Det har ju varit ett förbannat gnäll varje år och så som du har myglat sen! Hur många uteliggare har du gett logi? Du har bara skott dig på andra. Det är sanningen.
- Vadå? Jag har ju bara spelat på börsen. Tagit risker.
- Just det. Det är verkligen att sko sig på andras arbete. Du har verkligen tagit en risk och nu ska du utredas. Och nu ska dina gärningar vägas.
- Jag har bara gjort som alla andra. Jag är oskyldig!
- Så det är kanske Göran Perssons fel då?
- Ja. Han och Bosse Ringholms !
- Hör du inte själv hur ynklig du låter. Ta ditt egna ansvar! Annars stängs porten! Ta nu en nummerlapp och ställ dig sist i kön. Någon gång kommer du att kallas och det blir din tur. Det är enklare för en kamel att ta sig genom ett nålsöga än för dig att komma in här.
- Men vart ska jag ta vägen?
- Ta vägen dit du lät uteliggarna ta vägen! Ställ dig i kön! Din plats är nu sist i kön...

Göran Wassby