Så ska det låta

Det var när jag såg mig i spegeln jag upptäckte just ingenting.
Allting var sig likt. Näsan, munnen, skägget och hakan. Jag såg ut som jag alltid gjort. Varken mer eller mindre. Så la jag örat mot spegeln
och lyssnade. Först hörde jag ingenting men sedan kom rösterna. ”Du är schizofren!”, ropade en ljus tenor. En bas kontrade; ”Ja du är paranoit schizofren!”. Så tittade jag på mig igen. Men såg just ingenting. Tänkte att om jag lägger andra örat emot kanske jag hör andra saker. Så, så blev det. Först var det tyst sedan hörde jag en ljus och mild mansstämma; ”Vart tog alla damer vägen?”. ”Ja, de försvann med min diagnos”, sa jag och fortsatte; ”Det är allt man får.
En diagnos och så medicin förstås”. ”Klaga inte!”, sa rösten. ”En och annan besserwisser får du väl lyssna på också!”. ”Jo, det är sant”, sa jag. ”Dom finns där. Sannerligen”. ”De borde bilda ett kollegium”, fortsatte rösten. ”Ja men det har dom redan. De sitter där, besserwissrarna, och vet bäst ikapp”, sa jag och tryckte den här gången näsan mot spegeln. Vad det luktade konstigt. Som av svavel eller något jag inte kunde vädra. Det var som att stånga en get. Åtminstone kändes det så. Så såg jag in i spegeln igen. Bara mig själv. Ingenting annat. Min mun tryckte ett kladdigt avtryck mot spegeln. Det var allt. Det var så de fann mig. Med munnen tryckt mot spegeln. ”Vad gör du?”, frågade de. ”Jag pratar med mig själv”, sa jag. ”Du måste lära dig att leva i verkligheten”, sa de i korus. ”Vilken verklighet?” frågade jag tillbaka. ”Den vi alla delar”, blev svaret. ”Jaså ni menar det offentliga rummet?”. ”Nu är du så där konstig igen. Har du tagit din medicin?”Nej för jag är inte religiös”. ”Vad menar du?”. ”Jag tror inte på er religion”. ”Vilken religion? Här talar vi om verkligheten”. ”Ja. Det är just den jag menar”. ”Du är verkligen sjuk! Mycket sjuk!”. ”Det är ju tur att ni som är så friska förmår styra världen så förnuftigt!”, sa jag. ”Hör du inte hur dumt du låter?”, sa de och plockade fram en dammlase för att torka av spegeln. ”Vi har satt upp dig på läkarsamtal”. Sa de medan de raskt torkade av spegeln. ”Åh herregud!”, sa jag. ”Ja det får du ta upp med honom”. ”Med gud?”. ”Nej med läkar’n, så klart”. ”Är inte det samma sak då?”. ”Nu är du så där igen. Vi får ingen kontakt med dig. Du är inte orienterad i verkligheten!”. ”Nej. Man ska inte tänka. Förstås”. ”Grubbla heter det! Sätt dig och titta på teve så får du lära dig någonting om verkligheten!” Vilka program ska jag titta på då?”. ”Ja det är ju Farmen, Big Brother, Robinson och melodischlagerfestivalen!” ”Tänk vad bra ni har ordnat det. Ni alla friska. Verklighet. Stavas det med ”e” eller ”ä” ? ”Nu är du så där igen. ’Så ska det låta’ går nu. Det är jättebra! Titta på det! Det gör vi!”. ”Ja, jag måste väl lära mig det. Att det är så det ska låta...”

Göran Wassby