Den verkliga konsten

Alltsedan mina steg var kortare har jag närt denna förmåga till sublim konstupplevelse. Jag har rest runt till alla Europas muséer. Sett Louvrens alla gömmor, gått på National Gallerys alla parkettgolv, upplevt alla Tate Gallerys hemligheter. Jag har varit i Hamburg och Berlin, Wien och Strasbourg och överallt har jag fått samma konstnärliga upplevelse.

Hemligheten är inte att se på konsten utan på de människor som tittar på konst. I mitt fall kvinnor. Jag har sett på kvinnor, som har sett på konst, överallt i muséerna. Jag minns varje ankel, varje knäs yttersta rundningar. Jag minns alla bröst och alla lårsvall.

Men mest minns jag ansiktena. Djupt koncentrerade på sina ögons intryck av konsten har det givit mig en sådan inre ro att iaktta dessa kvinnors konstupplevelser att jag har skapat mig ett eget galleri av upplevelser. Jag ser på dessa som ser. Jag ser dom och det de ser på. Om det nu är Tizians "Flora" eller Leonardos "Madonna" är mig likgiltigt. Huvudsaken är att jag ser.

Min egen hjärna är som ett album att bläddra i. Konstnär för konstnär och deras iakttagerskor. Min hjärna och jag plöjer fram genom konsthistorien. Vi har verkligen sett.

Som ett par sandaletter i Provence. Hur de lätt klapprade utmed Renoir och Monet. Hur tånaglarnas yttersta mantlar var målade i lättrökt rosa. Dessa små fötter, vid pass storlek 38, var som om de vore en gudinnas. Så perfekta och så gudomliga. Så lättrörliga när de dansade utmed Eremitaget i St Petersburg eller stegade i Ny Carlsberg Glyptoteks trappor vid H C Andersens Boulevard i Köpenhamn.

Konsten tenderade att överskrida alla gränser. Fasta som inbillade. Och jag blev ett med dem. Jag började att systematiskt gå på konstutställningar. Gärna samma fast vid olika tidpunkter. Helgerna kunde vara särskilt gynnsamma. En sidenstrumpas mjuka hölje runt en präglad vrist framför en Constable kunde när som helst få mig till en inre upplevelse, som jag tror ingen varit i närheten av. Om det är sant som det är sagt; att konst kan framkalla orgasm, är jag beredd att vittna om mina upplevelser och om mina konstuppleverskor.

Konsten är till för att avnjutas på avstånd. Nära som långt. Det finns en gyllene regel

"Se men inte röra". Jag har ofta varit som i ett Strindbergskt upprört hav när jag varit på väg hem från tavelskåderskorna. Upprörd över att ha varit dem så nära och samtidigt så långt ifrån.

De för att njutas och jag för att njuta. Ju mer jag smakar på dessa ord desto nöjdare blir jag.

Det är i sanning en verklig konstupplevelse!

Göran Wassby