Glasstruten

Fiket jag sitter i är av gammalt snitt. Taket är kulturminnesskyddat och mycket vackert. Jag sitter här och fikar. Jag brukar sitta här. Här vid ett hörnbord i det kristna caféet. Jag får för det mesta sitta ensam men så ibland kommer grabbarna. Som nu.

- Jag med litet j önskar Överjaget med stort Ö välkommen! Sa jag. Och fortsatte:

- Jag hälsar dig, Detet, lika välkommen!

Överjaget sätter sig bredvid mig medan Detet tungt slår sig ner och brer ut sig som vanligt. Det är svårt för oss andra att få plats.

- Jag vill också sitta!

Vi vänder oss om och ser Underjaget stå bredvid oss.

- Va fan gör du här? Det är ett kristet café det här! Säger Överjaget och fortsätter:

- Du får hålla dig på din plats! Under dig, Jaget!

Detet har lagt beslag på den bästa platsen, den med utsikt över allt som händer i caféet. Men det hindrar inte att jag ser mig omkring och ser en kvinna äta glass, samtidigt som hon biter i själva rånet.

Jag får för mig att hon talar makedonska. Hon är i alla fall mycket vacker. Hoppsan! Nu stoppar hon in hela glasstruten!

- Hördu Underjaget! Nu går du hem! Överjaget är riktigt bitsk när han fäller orden.

Hon verkar tycka om glass, tänker jag när jag ser henne. Det är nog vanilj, gräddvanilj. Nu slickar hon i sig lite i sin söta mun.

- Tänk på Jaget! För Guds skull! Nu går du hem! Överjaget är ännu mer stringent mot Underjaget.

Detet har fått maka på sig och vi sitter nu alla runt mitt bord. Detet säger som vanligt inget utan försöker som alltid ta så stor plats som möjligt. Han riktigt brer ut sig och det syns på honom att han vill nå ut ännu mer. Överjaget försöker mota bort Underjaget och jag, jag försöker medla mellan grabbarna.

Jag sneglar på denna underbara kvinna.

Åh, nu nafsar hon lite i glasstoppen och hon håller hela struten så ömt och vickar lite med den samtidigt som hon lapar i sig glassen.

- Tänk på att det här är ett kristet café! Överjaget höjer ytterligare rösten.

Hon är nog från Makedonien, tänker jag och ser på henne. Nu har hon kommit ner till själva strutkanten och gräver liksom med tungan runt kanten. Hennes pärlelackade naglar gnistrar när hon håller glassen med ömsinta fingertoppar.

- Nu låtsas vi som ingenting! Överjaget är nära falsett.

Jag försöker se hennes ögon. De är så djupa och mörka. Och djupet i henne är ett bäckdjup. Hon nafsar nu försiktigt i själva rånet, stoppar in hela glassen och vispar med tungan i sig grädden.

- Va fan skulle du med för? Underjaget lyssnar inte utan har rest sig för att se bättre och ignorerar Överjaget totalt. Detet som fått maka på sig grymtar och försöker stånga till sig mera plats.

Jag hör hur det smackar om kvinnan. Heter hon Menka? Hon heter nog Menka och är från Makedonien och hon talar nog makedonska.

Nu tar hon hela i munnen. För ett ögonblick har hon slukat hela innan hon tar ut den och tittar på den. Hon vrider lite på handen och liksom kysser glassen på dess blanka topp.

- Det här är ett kristet café! Överjaget är ytterligt upprörd.

Hon har så vacker kropp. Och är så elegant målad. Hennes ögon har just bara så där lite touch, som förskönar och förmjukar. Glassen försvinner mer och mer in i hennes mun, vars mjuka läppar sluter sig om den. Jag ser att hon älskar den.

- För Guds skull. Sluta! Överjaget ser ut att ha fått nog medan Underjaget riktigt spänner sig upp på tå för att få vara med. Detet ser surare och surare ut, men bidar - som alltid - sin tid.

Nu är det inte mycket kvar av struten. Hela rånet stoppar hon in i sin mun och när hon svalt hela torkar hon sig om munnen med en vit liten servett och vi grabbar ser hur hon reser sig upp och skrynklar ihop servetten och med en liten knyck kastar hon ner den i den lilla papperskorgen bredvid bordet.

- Det här är ett kristet café! Här äter man glass och dricker kaffe!

Vi grabbar sitter kvar. Underjaget får maka åt sig och Detet tar snabbt upp det lediga utrymmet och brer ut sig. När vi andra suttit ett tag blir det trångt och jag reser mig för att gå. Grabbarna kommer efter. Som alltid.

Göran Wassby