Så länge skutan kan gå...

Är det sant att i poesin blir två plus två alltid fem? Och är det sant att i konsten blir tre plus tre alltid sju? Och att det i musiken blir nio eller elva? Och är det likadant i livet? Det skulle förklara att vi aldrig kan räkna ut något i förväg. Det kommer alltid att fattas en takt hur noga vi än planerar partituret.

Och är det sant att tiden alltid går och går? Fast åt ett annat håll än just du tror? Och är det sant att du aldrig har tid? Du har ju lika mycket som alla andra. Och varför skulle just din tid vara så knapp? Det är ju likadant för alla. Den går i en hastighet av sextio sekunder i minuten. Varken mer eller mindre trots att så många gör allt för att komma fortare fram. Var inte orolig. Du kommer att hinna till din begravning. Och passa på, medans tid är, att ta en promenad till närmaste kyrkogård. Där ligger alla de, som likt dig, är så upptagen. Med fulltecknade agendor och känslor av oersättlighet. Fråga dom om de har tid? Nu? För det är, till syvende och sist, just så som skalden säger. Det gäller att leva. Nu, så länge skutan kan gå...

Göran Wassby