Via Dolorosa


Fåglarna rörde vid mig och en cipramil därifrån slog
ett harhjärta. Djupt ner i svartjorden. Det har gått
en avgrund sedan en skylt angav, sex kilometer till
Via Dolorosa. Jag sitter i ett förunnet hav med
spunnet socker i mitt blod och längtar till den dag
jag åter skall varda. Du går mitt på jorden med bägge
fötterna i havet och en dag skall saltet bli malva att
strö i ditt hår. Som om världarna icke bliva där de
varit utan farit dit gullvivan en gång blommat. Nu
står vi vid randen där vår jordemor förlöst den smärta
alla angav som spelplanens första ruta. Vi går hand i
hand, fot för fot och tå för tå. Och det är sex
kilometer till Via Dolorosa...


av Göran Wassby