Volle, Lebbe och Ludde

- Tjena! Hur är läget?

- Ah. kunde varit bättre.

- Jaså. Har det hänt något?

- Ja, jag dängde i foten när jag var ute i bokskogen i lördags. Det var en kantjävel i entrén till ett café som jag drämde i vänsterfoten i.

- Oj då!

- Ja, jag har brutit stortån och tån bredvid och har ett stort hematom på alla tårna.

- Men det var nog en mening med det.

- Och så har jag ju diabetes så att jag måste vara väldigt försiktig med sår.

- Ja, men det är nog en mening med det.

- Hur då menar du?

- Det ingår nog i Guds stora plan. Du ska se att det är en mening med allt.

- Att min bror dog, knall och fall, är det en mening med det också?

- Ja, jag tror att det finns en mening med det också.

- Jaså. Är det en mening med att frugan har träffat en ny karl och vill skiljas?

- Ja.

- Är det en mening med att hon tar barnen med sig också?

- Ja.

- Är det en mening med att jag får flytta till en etta med fyra tusen i underhåll också?

- Ja.

- Är det en mening med att hon ska flytta med barnen till Norrland och att jag inte kommer att ha råd att åka och träffa mina barn?

- Ja. Det finns en mening med allt. Du ska se. Att det finns en mening med allting.

- Här har du en smäll på käften!

- Aj! varför slår du mig?

- Det var inte meningen!

- Nej, men hej Ludde!

- Hej Volle och Lebbe! Hur upplever ni läget?

- Ja, jag har ont i foten.

- Och jag har ont i kinden.

- Hur kan ni veta det? Har ni något begrepp för det? Är det kristendom eller verklighet?

- Men jag har ju ont i foten!

- Har du hittat på det själv?

- Det bara känns så.

- Och du då Lebbe?

- Jag har ont i kinden.

- Ni verkar vara rubbade bägge två.

- Hur mår du själv då, Ludde? I den här, den bästa av världar?

- Jag? Mår väl efter omständigheterna Men ni verkar ju vara sinnesrubbade bägge två.

- Ja, i den här jävla världen så kan man ju inte må annat än dåligt. Och du då, Ludde?

- Jag? Jag är helt sinnesfrisk!

Göran Wassby