Följande insändare refuserad av Sydsvenska Dagbladet, Världalltets fegaste tidning, i juni 2003
Svar till Sten Levander, Ordet 26.6

Ställ Sten Levander & kompani till svars!

Sten Levander var en av de 43. Det vill säga de psykiatrer och tillika besserwissrar och viktigpettrar som avsatte den utmärkte psykiatrichefen Lars-Olof Ljungberg. Inte nog med det. Sten Levander utgjorde dessutom tillsammans med Rickard Bernce de rådgivare som den nye psykiatrichefen Bo Toft i det mesta lutade sig emot.
Dessa 43 läkare, med Sten Levander i spetsen fick precis vad de ville. Ändå dög det inte. Det är kanske bare en tre, fyra stycken kvar av dem i Malmös psykiatri. Och lika bra är kanske det. Psykiatrin är nämligen inte till för läkarna. De får nämligen aldrig nog. Se bara på Sten Levander! Han har haft hur mycket inflytande som helst. Tar han något ansvar? Icke! Istället vill han tillbaka till ”vetenskapens och den beprövade erfarenhetens” helveten. Enligt den kan nämligen en läkare per definition inte göra fel. Och det är så Sten Levander vill ha det. Enligt honom så var lobotomeringarna icke fel. Det utfördes nämligen enligt dåtidens ”vetenskap” och belönades till och med med nobelpriset. Enligt Sten Levander så var hästdoseringarna av neuroleptikea icke fel. De utfördes stilenligt enligt gällande ”beprövad erfarenhet”. Och kan per Levanders definition heller inte vara fel.
När vi nu sitter med facit i hand, tack vare modern forskning, kan vi se att Sten Levander och kompani har haft fel hela tiden. Hur många människor har Sten Levander & kompani lyckats göra friska? Men är man så korkad att man tror att en läkare (psykiater) kan göra en frisk så kommer man banne mig ingen vart heller. Det jobbet måste man göra själv. Naturligtvis med stöd. Och det är det stödet Sten Levander & kompani är på god väg att skrota för malmöpsykiatrins patienter. Men håll ut! Om två år är Sten Levander pensionsmässig. Och det är inte en dag för tidigt!

tycker Göran Wassby. Författare, skötare och patient med 25 års erfarenhet av malmöpsykiatrin


Följande inslag kom faktiskt med i Radions P1, närmare bestämt "Klarspråk":
Som en naturlag har nu ett nytt sparbeting på 30 miljoner lagts på psykiatrin i Malmö. Om tio år kommer det inte att finnas någon psykiatri kvar. Varje år krävs indragningar på 20-30 miljoner kronor förutom allt det som inte redan sålts ut. Samtidigt meddelas att direktörernas löner de senaste fem åren stigit med 70% Men inte nog med det. De har snott åt sig optioner på börsen motsvarande ett värde av 60 miljarder kronor. Säg att de till antalet är hundra, dessa direktörer, så motsvarar det 600 miljoner kronor per skalle. Vilka tror ni får jobba ihop till detta, det nya frälsets överdådiga överflöd? Det är värre inkomstskillnader än på 1600-talet. Vi har fått en ny adel, som vi alla ska jobba för och till. Och som ytterst psykiatrins patienter ska offra sina liv för. 30 miljoner kronor är i det perspektivet en piss i Mississippi. Det är dags att budkaveln går. Det är dags för en ny reduktion. Och framförallt är det dags att den nya överklassen formuleras som det stora samhällsproblemet. Istället hålls de om ryggen av alla politiska partier. Det håller inte att inför varje val, med truten, prata om ”vård, skola och omsorg” och i handling slakta allt vad omtanke i handling heter samtidigt som det nya direktörsfrälset gynnas i alla väder. Börja med att formulera dom som det största samhällsproblemet vi har. Finn sedan strategier att utmynna i konkret politik för att skapa förutsättningar för att verkligen kunna satsa på ”vård, skola och omsorg”. Låt budkaveln gå! Kräv en reduktion!

Göran Wassby, Hästveda


Följande genmäle till Jan Guillou refuserades av Aftonbladet i september 2003:
Jan Guillou på jakt igen.

Den här gången inte efter råbockar utan efter svarta får. Och de idag svartaste fåren är de psykiskt sjuka, som Guillou kallar ”dårar”. Med breda generaliseringar får han alla som har varit eller är i kontakt med psykiatrisk vård att framstå som potentiella hot och potentiella mördare. Jan Guillou hittar som vanligt förklaringar. Aftonbladet gör sammanställningar av allt hemskt som hänt de senaste åren och så ska drevet gå. Det finns kanske inga förklaringar annat än slakten av psykiatriska resurser. Det finns inga enkla lösningar. Det är inte svart eller vitt.
I Sverige gör vi en sak i taget. Fram till 90-talet skulle alla dårar vara inlåsta. Punkt slut. Idag ska alla vara ute. Punkt slut. Psykiatrireformen är underbar. På pappret. Den så kallade verkligheten ser annorlunda ut. De största förlorarna är de psykiskt sjuka. Sak samma efter vilken parameter man mäter; arbete, utbildning, sysselsättning eller bostad. De psykiskt sjuka har det sämst av alla. Det är utfallet av politiken. När psykiatrireformen med två huvudmän sjösattes satsades miljarder för att kommunerna, försäkringskassorna och landstingen skulle lära sig samarbeta. I exempelvis Malmö inrättades fem socialpsykiatriska samarbetsteam, ett för varje psykiatrisk sektor. Det är ju bara det att i Sverige är det kamrererna som bestämmer så efter ett år var samtliga nedlagda. De blåa och de röda kamrerernas framfart visar sig som en naturlag varje år med, i så gott som samtliga kommuner och landsting, framlagda psykiatriska sparbeting. I övrigt så ska det mesta säljas ut.
Man brukar säga att Sverige är på väg att bli Amerikas femtioförsta delstat. Nu är vi där. Nu lever vi i ett amerika, där i praktiken, många lämnas till råttorna. Och när nu fasansfulla dåd utförs så skall syndabockar hittas. Jan Guillou pekar ut färdriktningen så att drevet kan gå. Och under tiden levs överdådiga liv i direktörernas villor och herrgårdar. Det är dom som är det största samhällsproblemet! Vi har fått ett nytt frälse som ska ha allt. Kanske hundra direktörer äger optioner på börsen motsvarande 60 miljarder svenska kronor. Det blir 600 miljoner per skalle det. Vilka tror ni får jobba ihop till dom pengarna? Elller vilka får avstå psykiatrisk vård för att dom ska leva i ett ofattbart ofantligt överflöd? Det är dom som är det största samhällsproblemet. Inte dårarna. De är istället offren. Det vore bättre om Jan Guillou formulerade direktörslönerna och direktörsförmånerna som vår tids stora gissel och inte som nu generaliserande utpekar oss dårar som syndabockar. Det är oerhört tragiskt det som skett men är inte tillexempel den 800%-iga överdödligheten bland psykiskt sjuka i Malmö minst lika tragiskt? Om det skrivs ingenting. Vi dårar är som alltid utlämnade till råttorna! Det är bara när det händer något tragiskt vi har nyhetsvärde. Titta lite på er själva! Och titta på det ni tittar på! Baren, Robinson, Farmen, Big Brother, Treutiger, Svan och Alsing. Är ni själva så förbannat friska? Och vad är det för värld ni i media skapar?

Göran Wassby
Diagnos; schizofreni, Skötare, Författare och egenföretagare.


Och så ytterligare en refusering av Sydsvenska Dagbladet. Den här gången från september 2003
Varför inte helt enkelt skippa läkarna? Delegera medicinutskrivning till sjuksköterskor och skötare. Då det ju nästan är omöjligt att ta livet av sig med neuroleptika föreligger ju inget livshot. Och överdoseringen har ju läkarkåren själva stått för under alla år. Och varför ska det vara läkare som till varje pris ska vara chefer? De har ju inte en sekunds utbildning i att leda en organisation. Där är det minsann ingen ”specialistkompetens” som gäller. Snarare; ”nollkompetens”.
Att vara läkare är att ha status. Då är man fin. Minsann. Då lyssnas man på. Då har man socialstyrelsen i ryggen. Jag kan förstå det då det gäller somatiken. Där fungerar det. Där är läkarna duktiga och kan visa resultat. Men när det gäller psykiatrin? Det finns ingenting som säger att man är en bättre människa bara för att man har läst fem och ett halvt år medicin. Och all erfarenhet visar som sagt att psykiatrikerna haft fel hela den tid som den moderna psykiatrin existerat. Se över den psykiatriska organisationen i grunden! Se över socialstyrelsen! Fortsätter det som nu kommer få, om ens några, att bli friska av det som kallas psykiatrisk vård. Det är bara ett oändligt slöseri och ett omätligt stort mänskligt lidande. Och tillika en stor industri och arbetsplats. Men till vilken nytta?

Göran Wassby


Följande refuserades av Sydsvenska Dagbladet i juni 2002:
”När det är dåliga tider ska alla vara med och betala - när det är bra får inga vara med och dela!”

Nu är 80-talet glömt med bankkris och stora offer. Nu är det IT-aktier, som gäller. Till varje pris berika sig är parollen för den medelklass, som utgör majoriteten i det tvåtredjedels samhälle vi har. Naturligtvis förväntas alla vara med och betala när IT-bubblan sedan spricker. Då ska staten gå in. Det vill säga att även de fattigastes pengar ska vara med och lösa problemen berikningen av medelklassen fört med sig. Denna medelklass delar nämligen inte med sig utanför sin egen grupp. Eller med andra ord; det tillförs inga resurser till den fattigaste tredjedelen av befolkningen.
På snart sagt alla områden nedrustas den offentliga sektorn. Mentalt har nedrustningen förberetts av media under lång tid. TV-program av typ; ”Expedition Robinsson”, ska lära oss att i första hand skita i andra och bara tänka på oss själva. Det privata framför det kollektiva ska alltid prioriteras. Följden blir att svaga grupper blir allt svagare. Skolans nedrustning och funktion som mjölkko gör att vi bäddar extremt dåligt för framtiden. Historieämnets frånvaro som kärnämne bidrar till att historiens hemskaste brott börjar förnekas för att återigen kunna begås.
På nytt är det de starka, som alltid ska prioriteras på de svagastes bekostnad. De som först får känna piskan är psykiatrins patienter, som inte får någon del av den växande kakan. Eu förfasar sig över att högerextremismen tagit plats i Österrikes regering. Att Region Skånes majoritet vilar på samma högerextremism upprör ingen. Samma förakt för svaghet drabbar även här allt som verkar främmande. Såväl invandrare som psykiskt sjuka ska få betala.
Tyvärr är det så att högerextremismens politik fungerar alldeles utmärkt i säg fem, sex år. Eller så länge det finns någonting att sälja. När allt sedan är förskingrat och ingenting finns kvar för Region Skåne att sälja ut kommer alla svaga att lämnas ut till råttorna medan medelklassen tack vare sin majoritet och börsinnehav kommer att fortsätta att konsumera, segla, spela golf och spekulera på börsen. Allt som överhuvutaget kan krämas ska krämas. Det kommer inte ens att finnas smulor kvar till de fattigaste den dag allt är utsålt.
När det inte ens finns pengar till svenska socialarbetare i Köpenhamn nu när det går så förbannat bra för Sverige. Hur ska det då bli när kurvorna vänder ?

Göran Wassby


Refuserad av Sydsvenska Dagbladet i juli 2002
Skuld och skam

Såsom varande psykiskt funktionshindrad i tjugo års tid har jag alltid känt skuld och skam. Över min sjukdom och över mig själv. Efter att ha sett TV-programet ”Reportrarna” i tisdags undrar jag nu om inte samhället, media och medborgarna ska känna skuld och skam inför hur de psykiskt funktionshindrade har behandlats och fortfarande behandlas.
Samhället ska känna skuld över att psykiatrireformen har havererat. Skam över att inte kunna samarbeta och att alltid den sjuke får betala med sin livsituation. Detta hur mycket pengar det än finns.
Media ska känna skam över beskrivandet av psykiskt sjuka såsom varande rasande våldsverkare samt det påtagliga tigandet av vår situation. En gång vart tjugonde år sänds ”Ont i själen” och pannor läggs i djupa veck. Sedan tigs det. ”Reportrarna” skryter om att de har tagit upp de psykiskt funktionhindrades levnadssituation två!!! gånger. Detta radioprogram; ”Karlavagnen” har mig veterligen aldrig tagit upp psykisk sjukdom som programpunkt. Det ska tigas och skyfflas undan. Sopas under mattan.
Medborgarna ska känna skuld över att de inte bryr sig om sin nästa. Hur många av er umgås med en dåre?
Det är dags för er att känna skuld och skam. Jag har fått nog!

Göran Wassby


Följande refuserades av Sydsvenska Dagbladet i februari 2002:
En psykiater kan per definition inte ha fel.

Det är den maxim läkarkåren satt upp och som styr deras handlande. Någon som Jan Eriksson verkligen fått uppleva. Som ettåring fick han en hjärnhinneinflammation och som följd därav en MDB-skada. Till en början gick det ganska bra för Jan. Han klarade en examen med ganska bra betyg och fick beredskapsjobb inom barnomsorgen. Men sedan var det stopp. Det är nämligen inte bara läkarkåren som aldrig kan ha fel. Detsamma gäller även för myndigheter. Det var när militärmyndigheterna slagit klorna i honom det verkligen började gå snett. De formligen tvingade honom att tjänstgöra och när han bröt ihop hamnade han som sig bör i psykiatrin. En i Malmö välkänd läkare feldiagnosticerade honom genast som schizofren och öste in neuroleptika och el-chocker. Dessutom såg han till att tvångsinta honom. Detta hände för tjugo år sedan och Jan har inte kommit en millimeter sedan dess. Han ”vårdas” nu på akutavdelningens intensivdel och han är fortfarande tvångsintagen och inga, repeterar, inga som helst förmåner. Får inte gå ut och är både kroppsligen totalförstörd liksom hans arma själ är totalfördärvad. Socialstyrelsen gör ingenting och hur skulle de kunna göra det när handläggande läkare är jävig. Hon har nämligen varit med om att förstöra honom under sin tid på Östra sjukhuset.
Under hela hans tid i psykiatrin – över tjugo år – har läkarna på punkt efter punkt handlagt hans sjukdom fel. De klarar inte ens av att ge honom adekvat tandvård. Inte ens en tid hos tandläkare klarar psykiatrin av att bistå honom med och eftersom han är tvångsintagen får han eller hans anhöriga inte ordna det själva. I snart tre månaders tid har han gått med en uppborrrad ofullständigt lagad tand där det nu tillstött inflammation. Den som någon gång haft tandvärk vet att det räcker med tio minuter för att bli outhärdligt. Ansvarig läkare ger honom inte ens värktabletter utan nozinan, en muntorrhetskapande lugnade neuroleptikum. Sedan får han till det injektioner och fjorton olika tabletter varje dag. Total skandal på alla punkter i över 20 års tid! Ett liv värre än en laboratorieråttas är vad svensk sjukvård med dessa läkares ”kompetens” har gett denna arme människa. Han har blivit behandlad av ett system. Och ett system medger inga undantag. För en tvångsintagen existerar inga rättigheter och dessa läkare som har en sådan fruktansvärd makt över dessa arma satar har betett sig såsom svin i över tjugo års tid. Hur länge ska de få fortsätta utan att någon gör något? Det är så att man önskar sig en motståndsrörelse, som kan agera mot dessa potentater i vita rockar. I alla fall bör man kunna dela ut ett ”Surt uppstötningspris” till var och en av dessa läkare som tillsammans förstört en människas liv. Malmö är inte större än att vi vet vilka ni är. Ni som har förbjudit alla anhöriga från att besöka honom.

Göran Wassby, författare och brukare


Nedan följer en refrusering av Sydsvenska Dagbladet från april 2002:
Nu är vi trötta på att ta mera skit !

Är det inte dags att en gång för alla ställa frågan; ”För vilka är psykiatrin till för?”. Professor Sten Levander hävdar med emfas; ”Läkarna”. Lika självsäkert hävdar han att vi patienter är obotbara. Så till vida att har man drabbats av en allvarlig psykisk störning ger det bestående skador, kognitiva störningar som inte kan förbättras. Hur kul är det att få sådant i halsen ? Och hur frisk är Sten Levander själv? Är han normen för ett friskt beteende?
Jag skulle vilja hävda att det är dags att göra sig fri. Fri från psykiatrikernas makt över ens liv. De kan historiskt inte visa några som helst resultat. De har gjort bankrutt inför schizofreni under alla år. De har, som det visat sig, ovetenskapligt, överdoserat neuroleptika under alla år och de kan snart sagt inte visa upp en enda patient som blivit frisk nog att förverkliga sig själv efter egna unika förutsättningar. Makten över en människas psyke är för viktig för att överlåtas åt en auktoritet, i det här fallet en psykiater. Gör man det är risken stor att det är kört från början. Det är kanske bara en procent av hjärnan som är utforskad och dessa självutnämnda besserwissrar agerar som om de visste allt. De gör dom inte. De famnar i blindo. Och är det någon som blir frisk så heter det på läkarnas rappekaljespråk; ”Spontanläkning”. Med det menas att; ”Ingen vet varför” och med det avses att det inte är någon läkare, terapeut eller kurator som kan ta åt sig äran. Då ”sker det bara”. Att patienten i fråga haft hjälp av någon människa med sunt förnuft räknas liksom inte. Det bara sker. "Spontant". Så har dessa akademiker inmutat vår begreppsvärld. Alla som inte har utbildning har fel och alla som har akademiska poäng har rätt. Oss patienter som självrestaurerat oss, vi räknas inte, för vi har inte en tillräckligt fin utbildning. Och så är det oss dom kallar sinnessjuka! Att världen utanför kliniken är lika sinnessjuk som den innanför har inte gått upp för dessa fina herrar och damer. Det nya frälset, läkarna. Ingen kommer någonsin att bli frisk om inte utgångspunkten ändras till att psykiatrin är till för dess patienter. Psykiatrin är banne mig inte till för professor Sten Levander och hans gäng. Den är till för oss. Vi som kallas patienter. Som kommer av latinets; ”Pátient”. Som betyder; ”Jag lider”. Och vi är många som lidit och vi är många som lider och det är många som kommer att få fortsätta lida så länge det nya frälset topprider systemet. Och fortsätter forma det psykiatriska systemet efter sina egna dunkla behov.


Göran Wassby


Refusering av Sydsvenska Dagbladet från april 2002:
Tillbaka till det gamla – i sporrsträck!

Psykiatrin i Malmö genomgår nu en genomgripande förändring. Vad man gör är att anpassa hela organisationen efter en personalgrupps behov. Det är deras väl och ve hela psykiatrin ska tillfredställa. Vi patienter framförs visserligen, för vilken gång i ordningen? som ett patetiskt alibi för den kursändring som nu är på gång.
Bakgrunden till det hela är den lika patetisk. 43 läkare (för det är dom jag pratar om) sammangaddade sig för att tvinga bort den förre psykiatrichefen, Lars-Olof Ljungberg. Det var också det enda man var eniga om. I övrigt består denna grupp bara av en samling egoister, som förutom Ljungbergs avgång också är eniga om ytterligare en sak; Nämligen att läkarna ska ha mera inflytande och makt och dessutom ett behagligare arbetsklimat. Vi andra ska på nytt få det tvivelaktiga nöjet att se upp till makten i vit rock med medicinblocket i högsta hugg.
Nu vill den tillförordnade psykiatrichefen lägga ner de små, som han säger, sårbara, enheterna. Det är dom som är en styrka för oss. Vi vill inte ha ett Stor-Mas. Vi vill ha närhet och bra engagerad personal. Att det är patienter som är sårbara har aldrig slagit dessa läkare. De skall bestämma, besserwissrar som de är. Besserwissrar som har haft fel hela 1900-talet vad det gäller medicinerna. Det hjälper inte att bara höja och höja doserna. Och det har vi patienter sagt hela tiden. Men det passade inte att lyssna på. Lika lite som det passar att lyssna på oss nu. För läkarna gäller bara en sak. Social status och makt. För det här är inte vanliga människor. Det här är fint folk och fint folk kräver att särbehandlas. Läkarna, det är psykiatrins nygamla frälse. Det finns ingenting som säger att man är en bättre människa bara för att man har läst fem och ett halvt år medicin. Notera att en läkare inte har en sekunds utbildning i en psykiatrichefs arbetsuppgifter. Att leda en organsiation. En psykiatrichef ska inte behandla patienter och ändå kräver dessa läkare en läkare som psykiatrichef vilket indikerar att läkarna inte bara är ett frälse utan också fastmer ett medeltida skrå. Som in absurdum värnar sin makt och sin status. Och alla jamsar med. Den nya dogmen; ”Medicinskt säkerställd” är bara till för att säkerställa deras makt. Vi som har varit utsatta för denna medicinska säkerställdhet är det ingen som lyssnar på. För; ”vi talar i egen sak”. Och det är inte tillåtet om man tillhör en annan grupp än läkarna. Att det gäller våra liv spelar liksom ingen roll. Arbetsklimatet i psykiatrin är numera sådant att ingen anställd öppet vågar säga sin mening av rädsla för att få sparken. Så långt har alltså förfallet gått. På bara ett halvår. Vad säger politikerna ? Är de också rädda för att säga sin mening? Varför tigs det om psykiatrins nya inriktning ? Är det det här som är demokrati anno 2002 ?

Undrar Göran Wassby, brukare, skötare och författare


Refusering av Sydsvenska Dagbladet 2004:
Bröd och skådespel

Romarna körde på sin tid med just "Bröd och skådespel". Vi verkar nu ha skippat såväl brödet som spelet. Det är bara själva skådandet kvar. Det är det enda som gäller. Medan världen står i brand skriver media bara om denna satans melodischlagerfestival.
Dessutom har snart sagt varje radioprogram frågesport om just schlagrar. Och när den ende som verkar stå emot SA-kulturimperialismen är Bert Karlsson undrar man osökt varför självmorden i Sverige minskar och inte tvärtom. När sedan nästa stora slag står om slakten av biblioteken undrar jag vördsamt om inte såväl det offentliga som SVT och Sveriges Radio kunde avstå från schlager till förmån för bibliotek och kultur.

Göran Wassby, www.durutti.com


Ännu en av Sydsvenska Dagbladet refuserad insändare. Denna gång från mars 2004...
Vilka är egentligen sinnessjuka?

Den utmärglade offentliga sektorn tvingas betala för schlagerfestivalspektaklen runt om i landet. Bara Malmös skattebetalare tvingas punga ut med runt miljonen. Public service och övrig media suger av Bert & kompani intill hysteri. Här är därför ett förslag till att förbilliga schlagerfestivalen. Upplåt de svenska dårhusen som arena. I Malmö kan med
fördel psykiatriska klinikens källare duga som festlokal, då lämpligen omdöpt till "Dårhuskällaren". Låt sedan deltagarna bli kvar där i ett "Insane factory" så kanske vi som varken gillar sport eller schlager får en lugn stund i våra liv.

Göran Wassby


Här är en insändare som faktiskt kom in i Sydsvenskan.Bara det att de kortade ner den och gjorde den sämre. Från mars 2004.
Laglig diskriminering - finns den?

Hörde på radion att diskrimineringsombudsmannen (DO) ska stämma en krögare för olaglig diskriminering gentemot två homosexuella kvinnor. Om det finns olaglig diskriminering så måste det ju finnas laglig sådan också. Och den mest lagliga av all diskriminering är hur kvinnor behandlas i vårt samhälle. Lägre löner, mest hemarbete, sämst betalt, behandling som sexobjekt, ingen trovärdighet i våldtäktsmål, att alltid vara mannen underordnad och så vidare. Var anmäler man laglig diskriminering undrar därför,

Göran Wassby