Följande
insändare refuserad av Sydsvenska Dagbladet, Världalltets fegaste
tidning, i juni 2003
Svar till Sten Levander, Ordet 26.6 |
Ställ
Sten Levander & kompani till svars!
Sten Levander
var en av de 43. Det vill säga de psykiatrer och tillika besserwissrar
och viktigpettrar som avsatte den utmärkte psykiatrichefen Lars-Olof
Ljungberg. Inte nog med det. Sten Levander utgjorde dessutom tillsammans
med Rickard Bernce de rådgivare som den nye psykiatrichefen Bo Toft
i det mesta lutade sig emot.
Dessa 43 läkare, med Sten Levander i spetsen fick precis vad de ville.
Ändå dög det inte. Det är kanske bare en tre, fyra
stycken kvar av dem i Malmös psykiatri. Och lika bra är kanske
det. Psykiatrin är nämligen inte till för läkarna.
De får nämligen aldrig nog. Se bara på Sten Levander!
Han har haft hur mycket inflytande som helst. Tar han något ansvar?
Icke! Istället vill han tillbaka till ”vetenskapens och den
beprövade erfarenhetens” helveten. Enligt den kan nämligen
en läkare per definition inte göra fel. Och det är så
Sten Levander vill ha det. Enligt honom så var lobotomeringarna
icke fel. Det utfördes nämligen enligt dåtidens ”vetenskap”
och belönades till och med med nobelpriset. Enligt Sten Levander
så var hästdoseringarna av neuroleptikea icke fel. De utfördes
stilenligt enligt gällande ”beprövad erfarenhet”.
Och kan per Levanders definition heller inte vara fel.
När vi nu sitter med facit i hand, tack vare modern forskning, kan
vi se att Sten Levander och kompani har haft fel hela tiden. Hur många
människor har Sten Levander & kompani lyckats göra friska?
Men är man så korkad att man tror att en läkare (psykiater)
kan göra en frisk så kommer man banne mig ingen vart heller.
Det jobbet måste man göra själv. Naturligtvis med stöd.
Och det är det stödet Sten Levander & kompani är på
god väg att skrota för malmöpsykiatrins patienter. Men
håll ut! Om två år är Sten Levander pensionsmässig.
Och det är inte en dag för tidigt!
tycker
Göran Wassby. Författare, skötare och patient med 25 års
erfarenhet av malmöpsykiatrin |
|
Följande
inslag kom faktiskt med i Radions P1, närmare bestämt "Klarspråk": |
Som
en naturlag har nu ett nytt sparbeting på 30 miljoner lagts på
psykiatrin i Malmö. Om tio år kommer det inte att finnas någon
psykiatri kvar. Varje år krävs indragningar på 20-30 miljoner
kronor förutom allt det som inte redan sålts ut. Samtidigt meddelas
att direktörernas löner de senaste fem åren stigit med 70%
Men inte nog med det. De har snott åt sig optioner på börsen
motsvarande ett värde av 60 miljarder kronor. Säg att de till
antalet är hundra, dessa direktörer, så motsvarar det 600
miljoner kronor per skalle. Vilka tror ni får jobba ihop till detta,
det nya frälsets överdådiga överflöd? Det är
värre inkomstskillnader än på 1600-talet. Vi har fått
en ny adel, som vi alla ska jobba för och till. Och som ytterst psykiatrins
patienter ska offra sina liv för. 30 miljoner kronor är i det
perspektivet en piss i Mississippi. Det är dags att budkaveln går.
Det är dags för en ny reduktion. Och framförallt är
det dags att den nya överklassen formuleras som det stora samhällsproblemet.
Istället hålls de om ryggen av alla politiska partier. Det håller
inte att inför varje val, med truten, prata om ”vård, skola
och omsorg” och i handling slakta allt vad omtanke i handling heter
samtidigt som det nya direktörsfrälset gynnas i alla väder.
Börja med att formulera dom som det största samhällsproblemet
vi har. Finn sedan strategier att utmynna i konkret politik för att
skapa förutsättningar för att verkligen kunna satsa på
”vård, skola och omsorg”. Låt budkaveln gå!
Kräv en reduktion! Göran
Wassby, Hästveda
|
|
Följande
genmäle till Jan Guillou refuserades av Aftonbladet i september 2003: |
Jan
Guillou på jakt igen. Den
här gången inte efter råbockar utan efter svarta får.
Och de idag svartaste fåren är de psykiskt sjuka, som Guillou
kallar ”dårar”. Med breda generaliseringar får
han alla som har varit eller är i kontakt med psykiatrisk vård
att framstå som potentiella hot och potentiella mördare. Jan
Guillou hittar som vanligt förklaringar. Aftonbladet gör sammanställningar
av allt hemskt som hänt de senaste åren och så ska drevet
gå. Det finns kanske inga förklaringar annat än slakten
av psykiatriska resurser. Det finns inga enkla lösningar. Det är
inte svart eller vitt.
I Sverige gör vi en sak i taget. Fram till 90-talet skulle alla dårar
vara inlåsta. Punkt slut. Idag ska alla vara ute. Punkt slut. Psykiatrireformen
är underbar. På pappret. Den så kallade verkligheten
ser annorlunda ut. De största förlorarna är de psykiskt
sjuka. Sak samma efter vilken parameter man mäter; arbete, utbildning,
sysselsättning eller bostad. De psykiskt sjuka har det sämst
av alla. Det är utfallet av politiken. När psykiatrireformen
med två huvudmän sjösattes satsades miljarder för
att kommunerna, försäkringskassorna och landstingen skulle lära
sig samarbeta. I exempelvis Malmö inrättades fem socialpsykiatriska
samarbetsteam, ett för varje psykiatrisk sektor. Det är ju bara
det att i Sverige är det kamrererna som bestämmer så efter
ett år var samtliga nedlagda. De blåa och de röda kamrerernas
framfart visar sig som en naturlag varje år med, i så gott
som samtliga kommuner och landsting, framlagda psykiatriska sparbeting.
I övrigt så ska det mesta säljas ut.
Man brukar säga att Sverige är på väg att bli Amerikas
femtioförsta delstat. Nu är vi där. Nu lever vi i ett amerika,
där i praktiken, många lämnas till råttorna. Och
när nu fasansfulla dåd utförs så skall syndabockar
hittas. Jan Guillou pekar ut färdriktningen så att drevet kan
gå. Och under tiden levs överdådiga liv i direktörernas
villor och herrgårdar. Det är dom som är det största
samhällsproblemet! Vi har fått ett nytt frälse som ska
ha allt. Kanske hundra direktörer äger optioner på börsen
motsvarande 60 miljarder svenska kronor. Det blir 600 miljoner per skalle
det. Vilka tror ni får jobba ihop till dom pengarna? Elller vilka
får avstå psykiatrisk vård för att dom ska leva
i ett ofattbart ofantligt överflöd? Det är dom som är
det största samhällsproblemet. Inte dårarna. De är
istället offren. Det vore bättre om Jan Guillou formulerade
direktörslönerna och direktörsförmånerna som
vår tids stora gissel och inte som nu generaliserande utpekar oss
dårar som syndabockar. Det är oerhört tragiskt det som
skett men är inte tillexempel den 800%-iga överdödligheten
bland psykiskt sjuka i Malmö minst lika tragiskt? Om det skrivs ingenting.
Vi dårar är som alltid utlämnade till råttorna!
Det är bara när det händer något tragiskt vi har
nyhetsvärde. Titta lite på er själva! Och titta på
det ni tittar på! Baren, Robinson, Farmen, Big Brother, Treutiger,
Svan och Alsing. Är ni själva så förbannat friska?
Och vad är det för värld ni i media skapar?
Göran
Wassby
Diagnos; schizofreni, Skötare, Författare och egenföretagare. |
|
Och
så ytterligare en refusering av Sydsvenska Dagbladet. Den här
gången från september 2003 |
Varför
inte helt enkelt skippa läkarna? Delegera medicinutskrivning till sjuksköterskor
och skötare. Då det ju nästan är omöjligt att
ta livet av sig med neuroleptika föreligger ju inget livshot. Och överdoseringen
har ju läkarkåren själva stått för under alla
år. Och varför ska det vara läkare som till varje pris ska
vara chefer? De har ju inte en sekunds utbildning i att leda en organisation.
Där är det minsann ingen ”specialistkompetens” som
gäller. Snarare; ”nollkompetens”.
Att vara läkare är att ha status. Då är man fin. Minsann.
Då lyssnas man på. Då har man socialstyrelsen i ryggen.
Jag kan förstå det då det gäller somatiken. Där
fungerar det. Där är läkarna duktiga och kan visa resultat.
Men när det gäller psykiatrin? Det finns ingenting som säger
att man är en bättre människa bara för att man har läst
fem och ett halvt år medicin. Och all erfarenhet visar som sagt att
psykiatrikerna haft fel hela den tid som den moderna psykiatrin existerat.
Se över den psykiatriska organisationen i grunden! Se över socialstyrelsen!
Fortsätter det som nu kommer få, om ens några, att bli
friska av det som kallas psykiatrisk vård. Det är bara ett oändligt
slöseri och ett omätligt stort mänskligt lidande. Och tillika
en stor industri och arbetsplats. Men till vilken nytta?
Göran
Wassby
|
|
Följande
refuserades av Sydsvenska Dagbladet i juni 2002: |
”När
det är dåliga tider ska alla vara med och betala - när det
är bra får inga vara med och dela!” Nu
är 80-talet glömt med bankkris och stora offer. Nu är det
IT-aktier, som gäller. Till varje pris berika sig är parollen
för den medelklass, som utgör majoriteten i det tvåtredjedels
samhälle vi har. Naturligtvis förväntas alla vara med och
betala när IT-bubblan sedan spricker. Då ska staten gå
in. Det vill säga att även de fattigastes pengar ska vara med
och lösa problemen berikningen av medelklassen fört med sig.
Denna medelklass delar nämligen inte med sig utanför sin egen
grupp. Eller med andra ord; det tillförs inga resurser till den fattigaste
tredjedelen av befolkningen.
På snart sagt alla områden nedrustas den offentliga sektorn.
Mentalt har nedrustningen förberetts av media under lång tid.
TV-program av typ; ”Expedition Robinsson”, ska lära oss
att i första hand skita i andra och bara tänka på oss
själva. Det privata framför det kollektiva ska alltid prioriteras.
Följden blir att svaga grupper blir allt svagare. Skolans nedrustning
och funktion som mjölkko gör att vi bäddar extremt dåligt
för framtiden. Historieämnets frånvaro som kärnämne
bidrar till att historiens hemskaste brott börjar förnekas för
att återigen kunna begås.
På nytt är det de starka, som alltid ska prioriteras på
de svagastes bekostnad. De som först får känna piskan
är psykiatrins patienter, som inte får någon del av den
växande kakan. Eu förfasar sig över att högerextremismen
tagit plats i Österrikes regering. Att Region Skånes majoritet
vilar på samma högerextremism upprör ingen. Samma förakt
för svaghet drabbar även här allt som verkar främmande.
Såväl invandrare som psykiskt sjuka ska få betala.
Tyvärr är det så att högerextremismens politik fungerar
alldeles utmärkt i säg fem, sex år. Eller så länge
det finns någonting att sälja. När allt sedan är
förskingrat och ingenting finns kvar för Region Skåne
att sälja ut kommer alla svaga att lämnas ut till råttorna
medan medelklassen tack vare sin majoritet och börsinnehav kommer
att fortsätta att konsumera, segla, spela golf och spekulera på
börsen. Allt som överhuvutaget kan krämas ska krämas.
Det kommer inte ens att finnas smulor kvar till de fattigaste den dag
allt är utsålt.
När det inte ens finns pengar till svenska socialarbetare i Köpenhamn
nu när det går så förbannat bra för Sverige.
Hur ska det då bli när kurvorna vänder ?
Göran
Wassby
|
|
Refuserad
av Sydsvenska Dagbladet i juli 2002 |
Skuld
och skam Såsom
varande psykiskt funktionshindrad i tjugo års tid har jag alltid
känt skuld och skam. Över min sjukdom och över mig själv.
Efter att ha sett TV-programet ”Reportrarna” i tisdags undrar
jag nu om inte samhället, media och medborgarna ska känna skuld
och skam inför hur de psykiskt funktionshindrade har behandlats och
fortfarande behandlas.
Samhället ska känna skuld över att psykiatrireformen har
havererat. Skam över att inte kunna samarbeta och att alltid den
sjuke får betala med sin livsituation. Detta hur mycket pengar det
än finns.
Media ska känna skam över beskrivandet av psykiskt sjuka såsom
varande rasande våldsverkare samt det påtagliga tigandet av
vår situation. En gång vart tjugonde år sänds ”Ont
i själen” och pannor läggs i djupa veck. Sedan tigs det.
”Reportrarna” skryter om att de har tagit upp de psykiskt
funktionhindrades levnadssituation två!!! gånger. Detta radioprogram;
”Karlavagnen” har mig veterligen aldrig tagit upp psykisk
sjukdom som programpunkt. Det ska tigas och skyfflas undan. Sopas under
mattan.
Medborgarna ska känna skuld över att de inte bryr sig om sin
nästa. Hur många av er umgås med en dåre?
Det är dags för er att känna skuld och skam. Jag har fått
nog!
Göran
Wassby
|
|
Följande
refuserades av Sydsvenska Dagbladet i februari 2002: |
En
psykiater kan per definition inte ha fel.
Det är den maxim
läkarkåren satt upp och som styr deras handlande. Någon
som Jan Eriksson verkligen fått uppleva. Som ettåring fick
han en hjärnhinneinflammation och som följd därav en MDB-skada.
Till en början gick det ganska bra för Jan. Han klarade en examen
med ganska bra betyg och fick beredskapsjobb inom barnomsorgen. Men sedan
var det stopp. Det är nämligen inte bara läkarkåren
som aldrig kan ha fel. Detsamma gäller även för myndigheter.
Det var när militärmyndigheterna slagit klorna i honom det verkligen
började gå snett. De formligen tvingade honom att tjänstgöra
och när han bröt ihop hamnade han som sig bör i psykiatrin.
En i Malmö välkänd läkare feldiagnosticerade honom
genast som schizofren och öste in neuroleptika och el-chocker. Dessutom
såg han till att tvångsinta honom. Detta hände för
tjugo år sedan och Jan har inte kommit en millimeter sedan dess.
Han ”vårdas” nu på akutavdelningens intensivdel
och han är fortfarande tvångsintagen och inga, repeterar, inga
som helst förmåner. Får inte gå ut och är
både kroppsligen totalförstörd liksom hans arma själ
är totalfördärvad. Socialstyrelsen gör ingenting och
hur skulle de kunna göra det när handläggande läkare
är jävig. Hon har nämligen varit med om att förstöra
honom under sin tid på Östra sjukhuset.
Under hela hans tid i psykiatrin – över tjugo år –
har läkarna på punkt efter punkt handlagt hans sjukdom fel.
De klarar inte ens av att ge honom adekvat tandvård. Inte ens en
tid hos tandläkare klarar psykiatrin av att bistå honom med
och eftersom han är tvångsintagen får han eller hans
anhöriga inte ordna det själva. I snart tre månaders tid
har han gått med en uppborrrad ofullständigt lagad tand där
det nu tillstött inflammation. Den som någon gång haft
tandvärk vet att det räcker med tio minuter för att bli
outhärdligt. Ansvarig läkare ger honom inte ens värktabletter
utan nozinan, en muntorrhetskapande lugnade neuroleptikum. Sedan får
han till det injektioner och fjorton olika tabletter varje dag. Total
skandal på alla punkter i över 20 års tid! Ett liv värre
än en laboratorieråttas är vad svensk sjukvård med
dessa läkares ”kompetens” har gett denna arme människa.
Han har blivit behandlad av ett system. Och ett system medger inga undantag.
För en tvångsintagen existerar inga rättigheter och dessa
läkare som har en sådan fruktansvärd makt över dessa
arma satar har betett sig såsom svin i över tjugo års
tid. Hur länge ska de få fortsätta utan att någon
gör något? Det är så att man önskar sig en
motståndsrörelse, som kan agera mot dessa potentater i vita
rockar. I alla fall bör man kunna dela ut ett ”Surt uppstötningspris”
till var och en av dessa läkare som tillsammans förstört
en människas liv. Malmö är inte större än att
vi vet vilka ni är. Ni som har förbjudit alla anhöriga
från att besöka honom.
Göran
Wassby, författare och brukare
|
|
Nedan
följer en refrusering av Sydsvenska Dagbladet från april 2002: |
Nu
är vi trötta på att ta mera skit !
Är det inte dags
att en gång för alla ställa frågan; ”För
vilka är psykiatrin till för?”. Professor Sten Levander
hävdar med emfas; ”Läkarna”. Lika självsäkert
hävdar han att vi patienter är obotbara. Så till vida
att har man drabbats av en allvarlig psykisk störning ger det bestående
skador, kognitiva störningar som inte kan förbättras. Hur
kul är det att få sådant i halsen ? Och hur frisk är
Sten Levander själv? Är han normen för ett friskt beteende?
Jag skulle vilja hävda att det är dags att göra sig fri.
Fri från psykiatrikernas makt över ens liv. De kan historiskt
inte visa några som helst resultat. De har gjort bankrutt inför
schizofreni under alla år. De har, som det visat sig, ovetenskapligt,
överdoserat neuroleptika under alla år och de kan snart sagt
inte visa upp en enda patient som blivit frisk nog att förverkliga
sig själv efter egna unika förutsättningar. Makten över
en människas psyke är för viktig för att överlåtas
åt en auktoritet, i det här fallet en psykiater. Gör man
det är risken stor att det är kört från början.
Det är kanske bara en procent av hjärnan som är utforskad
och dessa självutnämnda besserwissrar agerar som om de visste
allt. De gör dom inte. De famnar i blindo. Och är det någon
som blir frisk så heter det på läkarnas rappekaljespråk;
”Spontanläkning”. Med det menas att; ”Ingen vet
varför” och med det avses att det inte är någon
läkare, terapeut eller kurator som kan ta åt sig äran.
Då ”sker det bara”. Att patienten i fråga haft
hjälp av någon människa med sunt förnuft räknas
liksom inte. Det bara sker. "Spontant". Så har dessa akademiker
inmutat vår begreppsvärld. Alla som inte har utbildning har
fel och alla som har akademiska poäng har rätt. Oss patienter
som självrestaurerat oss, vi räknas inte, för vi har inte
en tillräckligt fin utbildning. Och så är det oss dom
kallar sinnessjuka! Att världen utanför kliniken är lika
sinnessjuk som den innanför har inte gått upp för dessa
fina herrar och damer. Det nya frälset, läkarna. Ingen kommer
någonsin att bli frisk om inte utgångspunkten ändras
till att psykiatrin är till för dess patienter. Psykiatrin är
banne mig inte till för professor Sten Levander och hans gäng.
Den är till för oss. Vi som kallas patienter. Som kommer av
latinets; ”Pátient”. Som betyder; ”Jag lider”.
Och vi är många som lidit och vi är många som lider
och det är många som kommer att få fortsätta lida
så länge det nya frälset topprider systemet. Och fortsätter
forma det psykiatriska systemet efter sina egna dunkla behov.
Göran Wassby
|
|
Refusering
av Sydsvenska Dagbladet från april 2002: |
Tillbaka
till det gamla – i sporrsträck!
Psykiatrin i Malmö
genomgår nu en genomgripande förändring. Vad man gör
är att anpassa hela organisationen efter en personalgrupps behov.
Det är deras väl och ve hela psykiatrin ska tillfredställa.
Vi patienter framförs visserligen, för vilken gång i ordningen?
som ett patetiskt alibi för den kursändring som nu är på
gång.
Bakgrunden till det hela är den lika patetisk. 43 läkare (för
det är dom jag pratar om) sammangaddade sig för att tvinga bort
den förre psykiatrichefen, Lars-Olof Ljungberg. Det var också
det enda man var eniga om. I övrigt består denna grupp bara
av en samling egoister, som förutom Ljungbergs avgång också
är eniga om ytterligare en sak; Nämligen att läkarna ska
ha mera inflytande och makt och dessutom ett behagligare arbetsklimat.
Vi andra ska på nytt få det tvivelaktiga nöjet att se
upp till makten i vit rock med medicinblocket i högsta hugg.
Nu vill den tillförordnade psykiatrichefen lägga ner de små,
som han säger, sårbara, enheterna. Det är dom som är
en styrka för oss. Vi vill inte ha ett Stor-Mas. Vi vill ha närhet
och bra engagerad personal. Att det är patienter som är sårbara
har aldrig slagit dessa läkare. De skall bestämma, besserwissrar
som de är. Besserwissrar som har haft fel hela 1900-talet vad det
gäller medicinerna. Det hjälper inte att bara höja och
höja doserna. Och det har vi patienter sagt hela tiden. Men det passade
inte att lyssna på. Lika lite som det passar att lyssna på
oss nu. För läkarna gäller bara en sak. Social status och
makt. För det här är inte vanliga människor. Det här
är fint folk och fint folk kräver att särbehandlas. Läkarna,
det är psykiatrins nygamla frälse. Det finns ingenting som säger
att man är en bättre människa bara för att man har
läst fem och ett halvt år medicin. Notera att en läkare
inte har en sekunds utbildning i en psykiatrichefs arbetsuppgifter. Att
leda en organsiation. En psykiatrichef ska inte behandla patienter och
ändå kräver dessa läkare en läkare som psykiatrichef
vilket indikerar att läkarna inte bara är ett frälse utan
också fastmer ett medeltida skrå. Som in absurdum värnar
sin makt och sin status. Och alla jamsar med. Den nya dogmen; ”Medicinskt
säkerställd” är bara till för att säkerställa
deras makt. Vi som har varit utsatta för denna medicinska säkerställdhet
är det ingen som lyssnar på. För; ”vi talar i egen
sak”. Och det är inte tillåtet om man tillhör en
annan grupp än läkarna. Att det gäller våra liv spelar
liksom ingen roll. Arbetsklimatet i psykiatrin är numera sådant
att ingen anställd öppet vågar säga sin mening av
rädsla för att få sparken. Så långt har alltså
förfallet gått. På bara ett halvår. Vad säger
politikerna ? Är de också rädda för att säga
sin mening? Varför tigs det om psykiatrins nya inriktning ? Är
det det här som är demokrati anno 2002 ?
Undrar Göran
Wassby, brukare, skötare och författare
|
|
Refusering
av Sydsvenska Dagbladet 2004: |
Bröd
och skådespel Romarna
körde på sin tid med just "Bröd och skådespel".
Vi verkar nu ha skippat såväl brödet som spelet. Det är
bara själva skådandet kvar. Det är det enda som gäller.
Medan världen står i brand skriver media bara om denna satans
melodischlagerfestival.
Dessutom har snart sagt varje radioprogram frågesport om just schlagrar.
Och när den ende som verkar stå emot SA-kulturimperialismen
är Bert Karlsson undrar man osökt varför självmorden
i Sverige minskar och inte tvärtom. När sedan nästa stora
slag står om slakten av biblioteken undrar jag vördsamt om
inte såväl det offentliga som SVT och Sveriges Radio kunde
avstå från schlager till förmån för bibliotek
och kultur.
Göran
Wassby, www.durutti.com |
|
Ännu
en av Sydsvenska Dagbladet refuserad insändare. Denna gång från
mars 2004... |
Vilka
är egentligen sinnessjuka?
Den utmärglade
offentliga sektorn tvingas betala för schlagerfestivalspektaklen
runt om i landet. Bara Malmös skattebetalare tvingas punga ut med
runt miljonen. Public service och övrig media suger av Bert &
kompani intill hysteri. Här är därför ett förslag
till att förbilliga schlagerfestivalen. Upplåt de svenska dårhusen
som arena. I Malmö kan med
fördel psykiatriska klinikens källare duga som festlokal, då
lämpligen omdöpt till "Dårhuskällaren".
Låt sedan deltagarna bli kvar där i ett "Insane factory"
så kanske vi som varken gillar sport eller schlager får en
lugn stund i våra liv.
Göran
Wassby
|
|
Här
är en insändare som faktiskt kom in i Sydsvenskan.Bara det att
de kortade ner den och gjorde den sämre. Från mars 2004. |
Laglig
diskriminering - finns den? Hörde
på radion att diskrimineringsombudsmannen (DO) ska stämma en
krögare för olaglig diskriminering gentemot två homosexuella
kvinnor. Om det finns olaglig diskriminering så måste det
ju finnas laglig sådan också. Och den mest lagliga av all
diskriminering är hur kvinnor behandlas i vårt samhälle.
Lägre löner, mest hemarbete, sämst betalt, behandling som
sexobjekt, ingen trovärdighet i våldtäktsmål, att
alltid vara mannen underordnad och så vidare. Var anmäler man
laglig diskriminering undrar därför,
Göran
Wassby |